Browsing Tag

Roadtrip

Iran

Some iranian practicalities

Ni kanske undrar hur det är egentligen, att turista i Iran – om det är lätt eller svårt, vad saker kostar, hur trafiken ser ut, vad som krävs för att få komma in i landet osv.? När vår resa nu närmar sig sitt slut, efter drygt två veckor på plats, tror vi oss ha fått lite koll. Så här på väg tillbaka norrut i landet, för att avsluta resan i Tehran där allt började, tänkte vi att vi passar på att göra ett inlägg om lite blandat smått och gott. 

Att resa in i landet.
För att få resa in i Iran måste du få en inbjudan från någon med iranskt medborgarskap eller från en resebyrå som är baserad i landet. I vårt fall var det enkelt löst eftersom Shaho, som vi reser med, är härifrån. Svenska medborgare måste sedan ansöka om ett E-visum, vilket en resebyrå här gärna hjälper till med. Med anledning av eventuella reserestriktioner till USA efter en resa till Iran, kan det vara bra att veta att man inte får någon avslöjande stämpel i passet med just E-visum, utan istället är det visumet som stämplas när man landar på någon av flygplatserna i Iran. Man behöver dock kunna visa upp ett bevis på sin reseförsäkring för att få sitt visum stämplat och det behöver tydligt framgå på detta bevis att försäkringen gäller för just Iran. Har man inget intyg med sig kan man köpa en reseförsäkring på flygplatsen för 14 Euro (2019-10-12). 

Valuta och betalning.
Utländska kreditkort fungerar inte i Iran, så man behöver ta med sig sin reskassa från Sverige. Växla till Euro i Sverige och växla sedan till Rial på ett växlingskontor i Iran. Valutan är dock inte helt lätt att förstå sig på, så det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska betala något. Den officiella valutan är alltså Rial, men dagligen används istället främst Toman. 500 000 Rial är 50 000 Toman, vilket i sin tur är cirka 50 SEK. 1 miljon Rial är 100 000 Toman, vilket i sin tur är cirka 100 SEK osv. För att slippa prata om en massa nollor benämns dock gärna större summor i Toman i mindre tal än de egentligen är. 50 000 Toman kan till exempel benämnas som 50 Toman. Man får med andra ord gissa sig till vad saker kostar för att på så vis köra uteslutningsprincipen vilket pris som egentligen menas. Vi kan lova, för någon som inte har riktig koll på vad saker kan tänkas kosta är det jätteknepigt. Så vad kostar saker och ting i det här landet då? Entréer till olika moskéer, museer etc. kostar cirka 20 SEK för oss som turister och cirka 3 SEK för Shaho. Shaho har dock ofta fått sitt inträde gratis som tack för att han tar med två turister. När vi äter middagar landar notan på allt från 30-40 SEK per person till 300 SEK per person på finare restauranger. Ett helt gäng bananer och clementiner från ett fruktstånd kostar cirka 25 SEK. Bränsle är extremt billigt – 1 liter bensin kostar mindre än 1 SEK!

Vägnätet och trafiken.
Vi har ju tagit oss genom landet med bil, så det känns som vi fått bra koll på vilka regler som gäller här och inte. Läs gärna våra punkter med glimten i öget. Inget ont är menat :).

  • Det är högertrafik, precis som hemma.
  • I rondeller har de som är på väg in i rondellen företräde. Det blir med andra ord ganska trångt i själva rondellen när man hela tiden måste släppa in nya bilar, men inte direkt låter några åka ut.
  • Det finns trafikljus men de blinkar oftast, vilket i princip betyder kör men håll lite koll. Att det blir kaos är en underdrift. Lite störst går först gäller här.
  • Filkörning är inget man tar särskilt seriöst på och man byter gärna fil innan man kollar om det faktiskt är möjligt. Helst ligger man i två filer samtidigt, som för att gardera sig. 
  • Man underlättar dessutom ogärna för varandra att byta fil. Blixtlåsprincipen ingår inte i körskolans undervisning i Iran. Kan man gasa lite extra för att eventuellt stänga en lucka, då gör man det.
  • Om bilen saknar en backspegel eller stötfångare, eller om bakluckan inte går att stänga, spelar mindre roll. Att bältena i baksätet på taxibilar oftast saknar både spänne och något att sätta det eventuella spännet i, spelar också mindre roll. 
  • Olyckor verkar väldigt vanligt. Vi har sett minst två bilbränder, en båtbrand, en vält lastbil, en lastbil där hytten lämnat underredet och en massa ”mindre” olyckor också. Vi har även sett en liten gräsbrand i mittrefugen, men den kanske var meningen av någon anledning.
  • Att ha ljus på bilen verkar överflödigt. Man kör dessutom gärna i motsatt körriktning när mörkret lagt sig ute, som för att öka spänningen ytterligare. 
  • Kör man motorcykel eller moped tillhör hjälm ovanligheterna.
  • Man tutar inte så ofta – det är skönt!
  • Det finns inte särskilt bra lösningar för vänstersvängar. Där det inte finns rondeller får man istället åka långt i fel riktning, sedan göra en U-sväng rakt ut i andra körfältet, för att slutligen köra tillbaka hela vägen man precis kört. Samma princip gäller även i stadskärnor, så det är inte ovanligt med flera bilar som backar mitt i korsningen då de inte haft tillräcklig plats för att fullfölja U-svängen.

Människorna.
Vi måste säga att vi båda slagits av hur trevliga alla (nästan) människor här är. De är väldigt vänliga och hjälpsamma, men inte påträngande. Vi har visserligen Shaho med oss, som både är man och iranier, som kanske påverkar hur vi blir bemötta (det är svårt för oss att avgöra), men hursomhelst är människorna vi mött verkligt trevliga mot honom också. Självklart är det ofta svårt med språket. Några kan engelska, många kan det inte, men så är det ju på många platser runtom i världen. Shaho har pluggat persiska med oss under hela resan och visst har vi lärt oss en del användbart!

Salam: Hej
Merci: Tack
Are: Ja

Iran

The islands of Qeshm and Hengam

Moskéer och stadsliv har bytts mot natur och ö-liv för några dagar. Vi har checkat in på mysiga Irman Boutique Hotel i Qeshm, på ön Qeshm i Persiska viken. Hela ön är en UNESCO Global Geopark, vilket innebär att just detta område är av vikt för att förstå jordens evolution. På ön får endast ett begränsat antal människor bo så för att få flytta hit krävs särskilda tillstånd. De som bor här har andra registreringsskyltar på sina bilar än vad övriga Iran har och de behöver inte betala skatt i samma utsträckning som de som bor på fastlandet. 

Vi har inte tagit med vår bil till ön utan under vår dag här på Qeshm har vi istället haft en egen chaufför som tålmodigt väntat på oss vid varje sevärdhet. Vi har besökt Khorbas Cave, Chahkooh Canyon och åkt båt i mangroveskogen i nationalparken Hara Forest. Det är verkligen häftiga landskap här – och hett! Vi har säkert haft 38 grader och då är det ändå inte högsommar än.

Dessutom hyrde vi en båt och åkte över till närliggande Hengam Island för ett kort besök även där. På själva ön såg vi inte mer än den lilla marknaden på stranden, som tyvärr bara sålde saker man inte ska köpa (som snäckor, produkter från haj etc.), men i vattnen utanför ön såg vi desto mer. Inte långt från land finns nämligen ett område dit delfiner ständigt återkommer, och vi hade turen att få se ett ordentligt stort stim. De är ju så fina!  

In English: 
Mosques and city life have been replaced with nature and island life for a couple of days. We have checked in at cozy Irman Boutique Hotel in Qeshm, on Qeshm Island in the Persian Gulf. The entire island is an UNESCO Global Geopark, which means this particular area is important for understanding the Earth’s evolution. Only a limited amount of people can live on the island, so special permits are required to move here. Those who live here have different registration plates on their cars than the rest of Iran, and they do not have to pay taxes to the same extent as those living on the mainland.

We did not bring our car to Qeshm but instead we have had a driver taking us to all the places we wanted to see. We visited Khorbas Cave, Chahkooh Canyon and took a boat to the mangrove forest in Hara Forest Protected Area. The landscape here is really cool – and hot! We have had about 38 C and it is not even summer yet.

Also, we rented a boat to go to the island of Hengam, for a quick visit. On the actual island we just saw the small beach market, which sold only items you are not supposed to purchase (like sea shells, skin products made from shark etc.), but off the coast we saw more. Not far from land there is a spot where dolphins regulary show up, and we had the pleasure of seeing lots of them. They are really so pretty!

Iran

Shiraz

Shaho har pratat så varmt om Shiraz, att detta är hans favoritstad efter Tehran som är hans födelsestad, så vi har verkligen sett fram emot besöket här. Tyvärr, måste vi säga, fick vi nog ingen rättvis bild riktigt av staden då nästan allt var stängt på grund av helgdag. Lite dålig tajming av oss men så blir det ibland. En del turistställen var öppna i alla fall, så det fick bli besök där. 

Slottet, eller fortet, Karim Khan Citadel fick bli vårt första stopp för dagen. Slottet var Mohammad Karim Khan Zands, grundaren av Zanddynastin på 1800-talet, bostadskvarter. På insidan portarna döljer sig, förutom en massa rum som man inte har tillträde till, en härlig trädgård och slottets eget badhus.

Härnäst besökte vi gravplatsen för den berömda persiska poeten Hafez, Tomb of Hafez. Hit, till paviljongen och den omgärdande trädgården, kommer människor för att visa sin respekt, koppla av eller kanske gå på dejt. Här finns även ett tehus.

Next stop – Nasir-ol-molk Mosque. Ännu en av alla dessa vackert mönstrade moskéer som finns i det här landet. Här finns dessutom ett rum där de färgade fönstren skapar jättevackra mönster på golvet när solen skiner in. En del bilder härifrån som man finner på Google är verkligen såå fina, men vi insåg snabbt att det är omöjligt att lyckas ta en sådan bild under öppettiderna på grund av alla människor. Det fick bli vad det blev!

Även nästa stopp blev ett moskébesök, till Shah Cheragh, och detta blev det krångligaste besöket hittills på resan. För det första behövde vi låna kläder för att täcka oss ytterligare. Moskén används mer aktivt av troende än andra moskéer vi besökt, och då räckte tydligen inte våra kläder (trots att vi ju redan var heltäckande). För det andra var vi tvungna att vänta på en guide från ”International Affairs”, då vi inte fick gå in på egen hand. Det visade sig finnas endast en guide att tillgå från den avdelningen så det tog ett bra tag innan hon kom, och medan vi väntade kom det fram en kvinna helt täckt i svart som hade kommentarer om vår klädsel. Hon började dra i huvorna på våra lånade kappor och uppmanade oss att ta dom på oss. Shaho protesterade och sa att det måste vara ok eftersom vi blev insläppta, och efter en stund gav hon motvilligt med sig. Det lilla krånglet att komma in var dock värt det. Moskén var jättevacker och i herrarnas avdelning, den vi fick besöka eftersom Shaho var med, gnistrade och glittrade det så väldigt så. Kristallkronan på bilderna nedan är gjord i riktigt guld, och på väggarna och i taket sitter mängder av vackert ihopsatta spegelglasbitar.

Efter en svalkande kaffedrink/smoothie på hotellet (vi fick åka tillbaka dit eftersom allt var stängt i Shiraz som sagt) var det så dags för dagens sista besök. Den botaniska trädgården Eram Garden stod på menyn. Det här är en av Irans mest välbesökta trädgårdar och det var verkligen en riktigt skön oas mitt i staden.

När vi kom tillbaka till hotellet fick vi äntligen chansen att bada för första gången på resan. Det har inte varit så lätt att få till tidigare, i ett land där kvinnor måste skyla sig ständigt och där män och kvinnor absolut inte får bada tillsammans. På vårt hotell hade de dock två olika poolavdelningar, så att vi alla tre ändå kunde bada samtidigt :). Så klart var vi tvungna att bada i badmössor (vi tog bild men anar att den är för ”naken” för att publiceras här) och på morgonrockarna fanns huvor för att täcka håret med, till och från plurret.

In English:
Shaho has talked so warmly about Shiraz, that this is his favorite city in Iran after Tehran, which is his birthplace, so we really looked forward to the visit here. Unfortunately, we must say, we probably did not get a fair look at the city as almost everything was closed due to public holidays. A little bad timing on our part, but it is what it is. At least some tourist spots were still open.

The castle, or fortress, Karim Khan Citadel, was our first stop of the day. The castle was Mohammad Karim Khan Zand’s, founder of the Zand dynasty in the 19th century, residential neighborhood. Inside the gates hide, besides a lot of rooms one do not have access to, a lovely garden and the castle’s own bath house. 

Secondly, we visited the famous Persian poet Hafez’s tomb. Surrounding the tomb lay a huge garden and people come here to show their respect, relax or maybe go on a date.

Next stop, Nasir-ol-molk Mosque – yet another one of all these beautifully patterned mosques found in this country. Except the beautiful exterior there is this one room here where the colored windows create gorgeous patterns on the floor as the sun shines in, which is particularly popular among visitors. Some photos from here that you can find on Google are outstanding, but we realized that the mosque needs to be closed to be able to take such photos.  

We also visited the Shah Cheragh Mosque, which turned out to be a tricky one. Firstly, we needed to borrow additional clothing to cover us further. The mosque is used more actively by believers than other mosques we have visited, and then apparently our clothing were not enough (although we were already fully covered). Secondly, we had to wait for a guide from ”International Affairs”, as we were not allowed to go in on our own. It turned out there is only one guide from this department, so it took quite a while before she arrived. While we waited, a woman completely covered in black, came up to us and started pulling on the hoods of our borrowed

Iran

Roadtrip

Det kanske inte har framgått tydligt tidigare men på den här resan genom Iran har vi egen bil. Roadtrip it is! 🙂 Shahos pappa har varit så snäll och lånat oss hans bil, så vi bestämmer helt själva när och var vi vill förflytta oss och kan ta pauser eller avstickare om vi behöver och vill det. Såå skönt!  

Just en sådan paus var till exempel detta. Naturen här bjuder tidvis på storslagna berg som reser sig efter vägen, och lagom till solnedgången hittade vi det perfekta stället att stanna på för att ta lite fina bilder. 

In English: 
Maybe it have not become apparent before, but on this trip through Iran we have our own car. Roadtrip it is! 🙂 Shaho’s dad has been so kind and lent us his car, so we can decide totally on our own when and where we want to go and take breaks whenever we need to. It is perfect!

These photos are from just such a break. The nature here occasionally offers magnificent mountains rising right next to the road and just before sunset we found this perfect place to stop at, to take some nice photos. 

Iran

Mysterious Kashan

På väg mellan Tehran och Isfahan, där vi befinner oss nu, ligger staden Kashan – en lågt bebyggd stad med cirka 400 000 invånare. Vid en första anblick ser den inte mycket ut för världen. Här är nästan alla husen i omålad lera, väldigt sparsmakade och huvudsakligen endast en våning höga. Intrycket är nästan lite kusligt, likt på filmer från Mellanöstern när bilar kör vansinnigt snabbt på ytterst smala vägar mellan hus som ser nästan ödsliga ut. Efter vår dag här upptäckte vi dock att bakom fasaderna döljer sig något helt annat..

Vårt hotell, Morshedi House Boutique Hotel, för det första. Bakom den väldigt oansenliga dörren i den smala gränden, döljde sig en riktig oas – ett familjeägt litet hotell med charmiga rum runt en damm med porlande vatten, omringad av granatäppelträd under den blå himlen. 

Restaurangen Abbasi Traditional Restaurant för det andra. När vi kom ner för alla trappor öppnade ett stort rum upp sig med jättehögt i tak, en liten damm i mitten och så de klassiska persiska bordsplatserna där man sitter på mattor och äter. 

Även de historiska byggnader som vi besökte, som till exempel Sultan Amir Ahmad Bathhouse och Borujerdiha House, som byggdes för över 150 år sedan, överraskade oss. Från gatan – inte särskilt imponerande. Inifrån – betydligt mer häpnadsväckande. Vi besökte även den historiska persiska trädgården Fin Garden, och Niasar Waterfall, lite utanför Kashan. 

In English:
On the road between Tehran and Isfahan, where we are now, is the city of Kashan – a low-rise city with about 400 000 inhabitants. At first glance, it does not look like much. Here almost all the houses are made of unpainted clay, very clean and mainly only one floor high. The impression is almost a bit creepy, similar to films from the Middle East when there are car chases on extremely narrow roads between houses that look almost desolate. After our day here, however, we discovered that behind the facades is something completely different.. 

Firstly, our hotel, Morshedi House Boutique Hotel. Behind the very inconspicuous door in the narrow alleyway, hid a real oasis – a little family-run hotel with charming rooms around a pond of rippling water, surrounded by pomegranate trees under the blu sky. Secondly, Abbasi Traditional Restaurant. When we came down all the stairs, a large room opened up with high ceilings, a small pond in the middle and traditional Persian ”tables” where you sit on carpets and eat.

Also the historical buildings we visited, such as Sultan Amir Ahmad Bathhouse and Borujerdiha House, which was built over 150 years ago, surprised us. From the street – not very impressive. From the inside – significantly more so. We also visited the historic Persian garden Fin Garden, and Niasar Waterfall, just outside Kashan.

Iran

På nya äventyr!

Vi är tillbaka – och med ”vi” menas Kristin och Victoria som är åter här på den gemensamma bloggen. Det är nämligen dags för nästa äventyr tillsammans och den här gången har vi begett oss till… – IRAN!

Hur tusan hamnade vi här då? Jo vår vän Shaho, som hjälpte oss med det tekniska för bloggen när vi startade den förra året, är härifrån och erbjöd oss att få komma hit. I samarbete med en resebyrå i Tehran ska vi bila söderut genom landet och förhoppningsvis besöka flera fantastiska platser, äta en massa god mat och träffa trevliga människor.

Vår plan är alltså att ta oss från Tehran, där vår resa startat, söderut ända till öarna Qeshm, Hormuz och Hengam i Persiska viken, och på vägen kommer vi att göra flera stopp. Shaho, som är den som planerat resrutten, är med oss hela tiden, som privatchaufför/guide/tolk (you name it), vilket känns bra. Även om vi hittills bara upplevt människorna här som trevliga och hjälpsamma, är det ändå skönt att ha någon med som kan språket. 

In English:
We are back – and by ”we” means Kristin and Victoria who are back here on this shared blog of ours. It is namely time for new adventures together and this time we have headed to… – IRAN!

So, how did we end up here then? Well our friend Shaho, who helped us with the set up of our blog before the trip to Southeast Asia last year, is from Iran and invited us to come here. In collaboration with a travel agency in Tehran, we will drive south through the country and hopefully visit fantastic places, eat amazingly good food and meet a lot of nice people. 

Our plan is to go from Tehran, where our trip has started, all the way south to the islands of Qeshm, Hormuz and Hengam in the Persian Gulf, and on the way we will make several stops. Shaho, who has planned  our trip, is with us all the time, as a private driver/guide/interpreter (you name it), which feels good. Although we have met only friendly and helpful people so far, it is still nice to have someone with us who speaks the language. 

Bali

Motorbikes, surfboards and Swedes

I förrgår hyrde vi moppe och åkte söderut på Bali. Vi hade hört om de fina stränderna Dreamland Beach och Padang Padang Beach, så dit bar det av. Med Kristin som förare och Vickan som kartläsare.

Första stranden blev Dreamland Beach. En liten strand mellan klippor med mycket folk – och monsterhöga vågor! Här fick man försöka tajma att ta sig i mellan vågorna och sedan simma för livet för att hinna tillräckligt långt ut innan nästa våg. Att försöka stå emot en våg var omöjligt, så hade man inte hunnit långt nog, vare sig man ville ut eller in, var det bara att dyka under och försöka igen innan nästa. 

Padang Padang Beach blev sedan nästa stopp. Här var det också en hel del folk, men betydligt lugnare vatten. För att ta sig till denna strand fick man gå på en smal trappa genom klipporna, så smal att man inte kunde mötas på vissa platser. Lite annorlunda. Vi köpte oss en kokosnöt som vi njöt av, innan vi begav oss mot nästa stopp.

Lagom till den vackra solnedgången nådde vi fram till Pura Luhur Uluwatu, ett tempel beläget på en klippa cirka 70 meter över havet. Ni kan ju ana utsikten härifrån – såå fint! För att komma in i templet, eller det gäller alla tempel här på Bali, var vi tvungna att bära en sarong. Här hade de lila saronger man fick låna som matchade perfekt med alla blommande träd inne på området. Riktigt läckert.

Som vi nämnde i förra inlägget bor vi alltså i Seminyak för tillfället men igår åkte vi tillbaka mot Canggu, till Perencak Beach. Det var dags för surf! Det fanns en del ställen att välja på om man säger så.. Vi hamnade hos killarna på Warung Ayu. För IDR 350.000 (cirka 300:-) fick vi lektion, tröja, hur mycket tid med bräda som vi ville, vatten att dricka samt häng i deras solstolar. Kändes okej. Så hur gick surfen? Det var kul men sjukt jobbigt! Vi båda lyckades få till åtminstone ett par, tre okej åk (alltså, vi kom upp på brädan och kunde stå en stund..) så det kändes bra. Vi är inte helt övertygade om att vi fastnat för detta med surf dock, men har sagt att vi måste prova igen vid ett senare tillfälle för att verkligen ge det en chans. Det blev en sen lunch den här dagen, så på kvällen sedan blev det bara dessert till middag (när man är vuxen får man göra så, haha..). Efter det blev det party, på läckra Mirror Lounge & Club. I en kyrkliknande byggnad i gotisk stil röjde vi till klockan 4 imorse! Det ni.

PS. På Warung Ayu träffade vi andra svenskar för första gången på HELA RESAN :).

Beach- och poolbilderna nedan är från vår dag på Petitenget Beach och Mano Beach House. Vi har provat några stränder kring Canggu och Seminyak nu.. Här lade vi oss först på stranden men upptäckte sedan beachklubben Mano som gav oss tillgång till både pool, hav och käk. Maten här i Indonesien är verkligen magiskt bra btw!

In English: The day before yesterday we rented a motorbike and headed south on Bali. We had heard about the beautiful beaches Dreamland Beach and Padang Padang Beach, and wanted to check them out. With Kristin as driver and Vickan as navigator.

The first beach, Dreamland Beach, was a small beach between rocks with lots of people – and extremely high waves! Here you had to get in the water between the waves and then swim for life to get far enough before the next wave, otherwise you would never make it out. Trying to resist a wave was impossible, whether you wanted to go out or back in, so if you got caught in one you just had to dive under. 

Padang Padang Beach was our next stop. Lots of people here as well but at least the water was a lot calmer. In order to get to this beach we had to walk on a very narrow staircase through the rocks, so narrow you could not meet in certain places. We bought a coconut here and enjoyed a bit of the sun, before we left for the next stop.

Just in time for the beautiful sunset we reached Pura Luhur Uluwatu, a temple located on a steep cliff about 70 meters above sea level. You can imagine the views – so nice! To enter the temple (or all temples in Bali actually) you had to wear a sarong and here they had purple sarongs that you could borrow that matched perfectly with all the flowering trees in the area. Really beautiful. 

As mentioned in our last post we are staying in Seminyak at the moment but yesterday we went back to Canggu, to Perencak Beach. Time for surf lessons! There were so many different places to choose from but we ended up at Warung Ayu´s guys. For IDR 350.000 (about 300:-) we got a lesson, sweater, unlimited time with a surfboard, water to drink and access to their sun chairs. So how did the surf go? It was fun but very hard! Both me and Vickan managed to get at least a couple of okey yokes (that is, we got up on the board and could stand for a while..) so it was fun. We are not completely convinced that we got stuck on this surf thing though, but we have said that we have to give it another try later on. We had a late lunch this day so