Browsing Tag

Good to know

Iran

Some iranian practicalities

Ni kanske undrar hur det är egentligen, att turista i Iran – om det är lätt eller svårt, vad saker kostar, hur trafiken ser ut, vad som krävs för att få komma in i landet osv.? När vår resa nu närmar sig sitt slut, efter drygt två veckor på plats, tror vi oss ha fått lite koll. Så här på väg tillbaka norrut i landet, för att avsluta resan i Tehran där allt började, tänkte vi att vi passar på att göra ett inlägg om lite blandat smått och gott. 

Att resa in i landet.
För att få resa in i Iran måste du få en inbjudan från någon med iranskt medborgarskap eller från en resebyrå som är baserad i landet. I vårt fall var det enkelt löst eftersom Shaho, som vi reser med, är härifrån. Svenska medborgare måste sedan ansöka om ett E-visum, vilket en resebyrå här gärna hjälper till med. Med anledning av eventuella reserestriktioner till USA efter en resa till Iran, kan det vara bra att veta att man inte får någon avslöjande stämpel i passet med just E-visum, utan istället är det visumet som stämplas när man landar på någon av flygplatserna i Iran. Man behöver dock kunna visa upp ett bevis på sin reseförsäkring för att få sitt visum stämplat och det behöver tydligt framgå på detta bevis att försäkringen gäller för just Iran. Har man inget intyg med sig kan man köpa en reseförsäkring på flygplatsen för 14 Euro (2019-10-12). 

Valuta och betalning.
Utländska kreditkort fungerar inte i Iran, så man behöver ta med sig sin reskassa från Sverige. Växla till Euro i Sverige och växla sedan till Rial på ett växlingskontor i Iran. Valutan är dock inte helt lätt att förstå sig på, så det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska betala något. Den officiella valutan är alltså Rial, men dagligen används istället främst Toman. 500 000 Rial är 50 000 Toman, vilket i sin tur är cirka 50 SEK. 1 miljon Rial är 100 000 Toman, vilket i sin tur är cirka 100 SEK osv. För att slippa prata om en massa nollor benämns dock gärna större summor i Toman i mindre tal än de egentligen är. 50 000 Toman kan till exempel benämnas som 50 Toman. Man får med andra ord gissa sig till vad saker kostar för att på så vis köra uteslutningsprincipen vilket pris som egentligen menas. Vi kan lova, för någon som inte har riktig koll på vad saker kan tänkas kosta är det jätteknepigt. Så vad kostar saker och ting i det här landet då? Entréer till olika moskéer, museer etc. kostar cirka 20 SEK för oss som turister och cirka 3 SEK för Shaho. Shaho har dock ofta fått sitt inträde gratis som tack för att han tar med två turister. När vi äter middagar landar notan på allt från 30-40 SEK per person till 300 SEK per person på finare restauranger. Ett helt gäng bananer och clementiner från ett fruktstånd kostar cirka 25 SEK. Bränsle är extremt billigt – 1 liter bensin kostar mindre än 1 SEK!

Vägnätet och trafiken.
Vi har ju tagit oss genom landet med bil, så det känns som vi fått bra koll på vilka regler som gäller här och inte. Läs gärna våra punkter med glimten i öget. Inget ont är menat :).

  • Det är högertrafik, precis som hemma.
  • I rondeller har de som är på väg in i rondellen företräde. Det blir med andra ord ganska trångt i själva rondellen när man hela tiden måste släppa in nya bilar, men inte direkt låter några åka ut.
  • Det finns trafikljus men de blinkar oftast, vilket i princip betyder kör men håll lite koll. Att det blir kaos är en underdrift. Lite störst går först gäller här.
  • Filkörning är inget man tar särskilt seriöst på och man byter gärna fil innan man kollar om det faktiskt är möjligt. Helst ligger man i två filer samtidigt, som för att gardera sig. 
  • Man underlättar dessutom ogärna för varandra att byta fil. Blixtlåsprincipen ingår inte i körskolans undervisning i Iran. Kan man gasa lite extra för att eventuellt stänga en lucka, då gör man det.
  • Om bilen saknar en backspegel eller stötfångare, eller om bakluckan inte går att stänga, spelar mindre roll. Att bältena i baksätet på taxibilar oftast saknar både spänne och något att sätta det eventuella spännet i, spelar också mindre roll. 
  • Olyckor verkar väldigt vanligt. Vi har sett minst två bilbränder, en båtbrand, en vält lastbil, en lastbil där hytten lämnat underredet och en massa ”mindre” olyckor också. Vi har även sett en liten gräsbrand i mittrefugen, men den kanske var meningen av någon anledning.
  • Att ha ljus på bilen verkar överflödigt. Man kör dessutom gärna i motsatt körriktning när mörkret lagt sig ute, som för att öka spänningen ytterligare. 
  • Kör man motorcykel eller moped tillhör hjälm ovanligheterna.
  • Man tutar inte så ofta – det är skönt!
  • Det finns inte särskilt bra lösningar för vänstersvängar. Där det inte finns rondeller får man istället åka långt i fel riktning, sedan göra en U-sväng rakt ut i andra körfältet, för att slutligen köra tillbaka hela vägen man precis kört. Samma princip gäller även i stadskärnor, så det är inte ovanligt med flera bilar som backar mitt i korsningen då de inte haft tillräcklig plats för att fullfölja U-svängen.

Människorna.
Vi måste säga att vi båda slagits av hur trevliga alla (nästan) människor här är. De är väldigt vänliga och hjälpsamma, men inte påträngande. Vi har visserligen Shaho med oss, som både är man och iranier, som kanske påverkar hur vi blir bemötta (det är svårt för oss att avgöra), men hursomhelst är människorna vi mött verkligt trevliga mot honom också. Självklart är det ofta svårt med språket. Några kan engelska, många kan det inte, men så är det ju på många platser runtom i världen. Shaho har pluggat persiska med oss under hela resan och visst har vi lärt oss en del användbart!

Salam: Hej
Merci: Tack
Are: Ja