Browsing Tag

City Sightseeing

Iran

Isfahan

Isfahan (eller Esfahan) är en stad vi båda fattat tycke för. Inte för att vi riktigt kan sätta fingret på varför, men den känns kanske mysigare än Tehran och definitivt mer inbjudande än Kashan var, åtminstone utåt sett. 

I kanske 28 graders värme har vi gjort stan. Vi började med lite shopping i Qeysarie Bazaar – en mycket trevligare bazaar än den i både Tehran och Kashan. Vi köpte scarves (det får man inte för många av här) och lite presenter hem till nära och kära. Dessutom fick vi några presenter med oss härifrån också, av både Shaho och Elena. Elena är, håll i er nu, Vickans brors frus kusin (puh!) som bor här, som vi träffade kvällen innan då Vickans brors frus mamma (puh!) bjöd oss och några vänner på middag när vi ankom sent från Kashan. 

Efter shoppingen gick vi in och tittade i det 48 meter höga Ali Qapu-palatset. Palatset ligger på den västra sidan av det UNESCO-listade Nash-e Jahan-torget, vilket var världens största torg före byggnationen av Himmelska Fridens torg i Peking.

Vi besökte även Shahmoskén, eller Imammoskén som den benämns efter revolutionen 1979, på torgets södra ände. Den här moskén anses vara en av de vackraste moskéerna i världen och är även den registrerad som ett UNESCO världsarv. 

Allahverdi Khans bro blev sedan vårt sista besök för dagen, innan middag på Shandiz Restaurant som låg uppe i sluttningen på ett berg. Dagens kebab (det blir väldigt mycket kebab till middag här..) intogs med andra ord med vacker utsikt över ett kvällsupplyst Isfahan. 

Allahverdi Khans bro, Isfahan.

In English: 
We have both come to like Isfahan. We are not quite sure why, but maybe it feels cozier than Tehran and definitely more inviting than Kashan, at least from what the eye first could see.

In maybe 28 degrees we have been around town together with Elena. Elena is, watch it now, Vickan’s brother’s wife’s cousin (puh!) who lives in Isfahan, and who offered us to be our guide. We met here when Vickan’s brother’s wife’s mom (puh!) took us for dinner when we arrived in Isfahan the night before. Elena can barely speak any English but since we have Shaho, who can interpret both ways, the day turned out great.

We started with some shopping in Qeysarie Bazaar, where we bought scarves (you cannot have to many of them here..) and some gifts to bring back home. We visited the 48 meters high Ali Qapu Palace which lays on the UNESCO listed Nash-e Jahan Square, which was the biggest square in the world until Tiananmen Square was built in Beijing. We also visited the Shah Mosque, or the Imam Mosque as it was renamed after the revolution in 1979. This mosque is said to be one of the most beautiful mosques in the world and this too, is registered as an UNESCO World Heritage site.

Our last stop in Isfahan was the Allahverdi Khan Bridge, before we headed for dinner at Shandiz Restaurant. The restaurant is located high on a mountain so our dinner, kebab as usual, was served with stunning views of a night lit Isfahan.

Iran

Mysterious Kashan

På väg mellan Tehran och Isfahan, där vi befinner oss nu, ligger staden Kashan – en lågt bebyggd stad med cirka 400 000 invånare. Vid en första anblick ser den inte mycket ut för världen. Här är nästan alla husen i omålad lera, väldigt sparsmakade och huvudsakligen endast en våning höga. Intrycket är nästan lite kusligt, likt på filmer från Mellanöstern när bilar kör vansinnigt snabbt på ytterst smala vägar mellan hus som ser nästan ödsliga ut. Efter vår dag här upptäckte vi dock att bakom fasaderna döljer sig något helt annat..

Vårt hotell, Morshedi House Boutique Hotel, för det första. Bakom den väldigt oansenliga dörren i den smala gränden, döljde sig en riktig oas – ett familjeägt litet hotell med charmiga rum runt en damm med porlande vatten, omringad av granatäppelträd under den blå himlen. 

Restaurangen Abbasi Traditional Restaurant för det andra. När vi kom ner för alla trappor öppnade ett stort rum upp sig med jättehögt i tak, en liten damm i mitten och så de klassiska persiska bordsplatserna där man sitter på mattor och äter. 

Även de historiska byggnader som vi besökte, som till exempel Sultan Amir Ahmad Bathhouse och Borujerdiha House, som byggdes för över 150 år sedan, överraskade oss. Från gatan – inte särskilt imponerande. Inifrån – betydligt mer häpnadsväckande. Vi besökte även den historiska persiska trädgården Fin Garden, och Niasar Waterfall, lite utanför Kashan. 

In English:
On the road between Tehran and Isfahan, where we are now, is the city of Kashan – a low-rise city with about 400 000 inhabitants. At first glance, it does not look like much. Here almost all the houses are made of unpainted clay, very clean and mainly only one floor high. The impression is almost a bit creepy, similar to films from the Middle East when there are car chases on extremely narrow roads between houses that look almost desolate. After our day here, however, we discovered that behind the facades is something completely different.. 

Firstly, our hotel, Morshedi House Boutique Hotel. Behind the very inconspicuous door in the narrow alleyway, hid a real oasis – a little family-run hotel with charming rooms around a pond of rippling water, surrounded by pomegranate trees under the blu sky. Secondly, Abbasi Traditional Restaurant. When we came down all the stairs, a large room opened up with high ceilings, a small pond in the middle and traditional Persian ”tables” where you sit on carpets and eat.

Also the historical buildings we visited, such as Sultan Amir Ahmad Bathhouse and Borujerdiha House, which was built over 150 years ago, surprised us. From the street – not very impressive. From the inside – significantly more so. We also visited the historic Persian garden Fin Garden, and Niasar Waterfall, just outside Kashan.

Iran

Tehran part 2

Dag två i Tehran började vi med ett besök vid Golestan Palace. Oj vilket fint ställe! Palatset är det före detta kungliga palatset under Qajardynastin och är, förutom ett av Tehrans äldsta monument, även ett UNESCO världsarv. Här strosade vi runt en bra stund och hittade den ena perfekta fotoplatsen efter den andra.

När det började falla några doppar regn promenerade vi över till Reza Great Bazaar, där Vickan shoppade lite och där vi käkade lunch. Vi gick förmodligen inte igenom ens hälften av basaren så klart under vår tid här (så vi missade säkert en massa), men ärligt talat kändes det som att vi har sett bättre basarer. Utbudet bestod mest av plastsaker och tyger kändes det som. Ja ja, det är kul att ha varit där hursom. Innan vi åkte tillbaka till hotellet för lite vila och uppladdning inför kvällen, åkte vi till en frukt- och nötbutik och kittade oss med en massa godsaker. Shaho känner någon där så när vi lämnade butiken var vi nästintill mätta av all provsmakning.

När kvällen kom åkte vi sedan iväg till Shahos moster på middag. Shaho hade ännu inte sett hennes och hennes mans nya lägenhet, och lite släktingar ville så klart passa på att träffa honom när han var i stan, så det passade ju ypperligt. Oj vad väl vi blev omhändertagna – av kusiner, tremänningar och mostern då så klart :). Shahos ena tremänning, som hoppas på att få studera i Kanada nästa år, passade på att fråga oss en massa frågor om allt mellan himmel och jord, och vi fick se jättevackra handvävda mattor från olika regioner i Iran som Shahos kusin hade med sig. Till middag bjöds rejält med mat, allt typiskt persiskt som lamm, kyckling och ris i olika varianter, och vi serverades godsaker, te och frukt i massor. Shaho berättade på vägen tillbaka till hotellet att de sagt till honom flera gånger att säga åt oss att ta mer. De tyckte tydligen att vi åt lite dåligt men vi var rejält mätta när vi åkte därifrån.

Som många av er säkert vet, och som synts på bilderna hittills, så måste kvinnor bära slöja i Iran. De måste dessutom bära långbyxor/långklänning, ha ärmar som täcker överarmarna och inte framhäva sin figur i tajta kläder. Detta är dock något som många frångår i hemmets trygga vrå, och precis så var det på middagen. Kvinnorna hade jeans och vanliga blusar/t-shirts, och ingen sjal. Självklart hakade vi på!

In English: 
We started our second day in Tehran with a visit at Golestan Palace. Wow, what a pretty place! The Palace is the former royal Qajar complex in Tehran and, besides it is one of the oldest historic monuments in the city, it is also one of world heritage status. We spent quite some time here since we found so many nice places for taking photos at.

When it started raining a little we walked over to the Reza Great Bazaar, where Vickan did some shopping and where we had lunch. We did not go through the whole bazaar, for sure, but from what we saw we must say we have seen better bazaars elsewhere. Before we drove back to the hotel for some rest and to get ready for dinner, we went to a fruit and nut store as well. Shaho knows someone there so when we left the store we were almost full from all the tasting.

In the evening we went to Shaho’s aunt for dinner. Shaho had not yet seen her and her husband’s new apartment, and some relatives obviously wanted to meet him while he was in town. We got so well taken care of and for dinner there was plenty of food, everything typically Persian like lamb, chicken and rice in different varieties. We were served goodies, teas and fruits in plenty as well. On our way back to the hotel, Shaho told us that they had asked him several times to tell us to eat more. They apparently thought we were eating a little too little, but we were really full when we left. 

As many of you probably know, and as seen in the photos so far, women must wear a veil in Iran. In addition, they must wear full length pants/dresses, have sleeves that cover the upper arms and not wear tight clothes that emphasize their figure. However, this is something that many do not care about in the safe of their homes. As you can see the women wore jeans and regular blouses, and no veil. Of course we did not either then.

Iran

Tehran part 1

Efter en väääldigt lång resa ankom vi så till Tehran, Irans huvudstad, tidigt i lördags morse. Flygtiden hit är egentligen inte mer än cirka sju timmar, men vi hade lika lång transit i Istanbul så resan kändes typ oändlig. Vi har bott på flotta Espinas Palace, som ligger beläget högt i stadens norra delar med makalös utsikt över Tehran som följd.  

Efter ett par timmars vila och en riktigt god frukost på hotellet blev så vårt första stopp i Tehran det berömda Saadabad Historical Complex. Det här är ett 300 hektar stort område med flera palats, härlig grönska och frodiga växthus som härstammar från Qajardynastin. Vi besökte bland annat Green Palace, som var Mohammad Reza Shah’s (den sista kungen i Iran fram till revolutionen 1979) sommarresidens, och Royal Cars Museum med alla hans flådiga bilar. Tyvärr fick vi inte ta några bilder här inne men vi kan säga att palatset var sagolikt vackert, om än något pråligt, och bilsamlingen dyr.. Var vi däremot fick ta bilder var inne i kungens faktiska bostad, som idag är museum och även det en del av Saadabad-området. Man kan väl säga att han hade exklusiv smak.. Skinn i några av taken, marmor på golven, gigantiska kristallkronor och gardiner i silke.

Efter Saadabad fick det sedan bli en sen lunch på Mestooran Restaurant, en supermysig restaurang med lokala persiska rätter. Klockan var närmare 16 när vi kom hit så det smakade alldeles utmärkt med kyckling, lamm, ris, grönsaker.. Ja allt man får när man äter persiskt. Mätta och belåtna avslutade vi sedan dagen uppe i 435 meter höga Milad Tower och njöt av utsikten över ett kvällsupplyst Tehran. En bra första dag!

In English:
After a very long journey (we had seven hours transit in Istanbul) we finally arrived in Tehran, the capital of Iran, early Saturday morning. We have stayed at the beautiful Espinas Palace, which is located high in the northern parts of the city, with incredible views of Tehran as a result. 

After a few hours of rest and a really good breakfast at the hotel, our first stop in Tehran became the famous Saadabad Historical Complex. This is a 300 hectare area with several palaces, lovely greenery and lush greenhouses originating from the Qajard dynasti. Unfortunately we were not allowed to take photos in for example the Green Palace, Mohammad Reza Shah’s (the last king of Iran until the 1979 revolution) summer residence, and the Royal Cars Museum, with all his cars, but at least we can show you some photos from inside the king’s actual residence at the time. You could say he had an exclusive taste.. Leather in some of the ceilings, marble on the floors, giant crystal chandeliers and curtains made of silk. 

After, we had a late lunch at Mestooran Restaurant, a very cozy restaurant serving persian food, before ending the day in 435 meters high Milad Tower. What a view of Tehran!

Malaysia

Food and culture

George Town (eller Georgetown) på Pinang (eller Penang) – vilken läcker stad! Här finns en skön mix av tiden-har-stått-stilla-byggnader och moderna höghus. Staden är ett UNESCO världsarv sedan 2008 och man förstår verkligen varför. 

George Town är framförallt känd för sin fantastiska Street Art som återfinns lite här och var i stadens äldre delar. Flera artister ligger bakom konstverken men litauern Ernest Zacharevic är kanske den mest kända konstnären. Han fick i uppdrag av Pinangs kommunfullmäktige år 2012, att skapa ett gatukonstprojekt med namnet ”Mirrors George Town”, där storskaliga väggmålningar representerar livet i innerstaden. Hans lekfulla och energiska målningar, som ofta integrerats med riktiga föremål, har förvandlat tidigare vanliga gator till mer levande och engagerande platser som uppskattas av både lokalbefolkning och turister. Vid målningar som ”Boy with Pet Monster” av Ernest, ”Brother & Sister on a Swing” av Louis Gan och ”I want Pau” av WK Setor är det kö bland de besökande, för att få fotograferas med konstverken.

Staden är känd för sin matkultur också, som har influenser från hela världen. Char Koay Teow, olika rätter i bananblad, Laksa och Mee Goreng är några av stadens måsten enligt inbitna ”foodies”. Nu är ju dock ingen av oss någon direkt matnörd så det har blivit dåligt med provsmakningar, men vi har provat två väldigt populära desserter i alla fall – Ais Kacang och Cendol. Den förstnämnda består av bland annat krossad is, röda bönor, majskorn, gelatinbollar, kondenserad mjölk och glass. Ingen höjdare om ni frågar oss. Cendol däremot var helt ok, hur konstigt det än låter med tanke på innehållet.. Den består av bland annat gröna gelénudlar, kidneybönor, krossad is, kokosnötsmjölk och palmsocker.

In English: George Town, Pinang – what a cool city! The city is a UNESCO World Heritage site since 2008 and you can really understand why. Here you find a nice mix of frozen-in-time-buildings well mingled with modern high-rise buildings. George Town is especially famous for its amazing Street Art, which is found here and there in the Old Town. Several artists are behind the artwork but Lithuanian artist Ernest Zacharevic is perhaps the most famous one. He was commissioned by Pinang City Council in 2012 to create a street art project called ”Mirrors George Town”, where large-scale murals represent life in the inner city. His playful and energetic paintings, often integrated with real objects, have transformed what used to be common streets, into more vibrant and engaging ones, appreciated by both locals and tourists. For paintings like ”Boy and Pet Monster” by Ernest, ”Brother & Sister on a Swing” by Louis Gan and ”I want Pau” by WK Setor, there is often a queue among visitors, to take a photo with the artwork. 

The city is famous for its food culture as well, which has influences from around the world. Char Koay Teow, banana leave dishes, Laksa and Mee Goreng are some of the city’s musts according to ”foodies”. We have not tried any of these dishes but we have tried two very popular desserts at least – Ais Kacang and Cendol. Ais Kacang consists of for example shaved ice, red beans, sweet corn, gelatin balls, condensed milk and ice cream. This was not for us, we did not like it. Cendol on the other hand was actually quite good, how weird that might seem considering what is in it.. It consists of for example green jelly noodles, kidney beans, shaved ice, coconut milk and palm sugar.

Singapore

Exploring Singapore

Från stränder, dyk och småstadsliv till skyskrapor, shopping och storstadsliv – vi är i Singapore! Vi kom hit i måndags. Tyvärr var flyget från Denpasar jättemycket försenat så hela första kvällen försvann, men efter det har vi i alla fall haft två hela dagar på oss att se staden, och oj, vad vi har promenerat! 

Dag ett köpte vi biljetter till Hop-On-Hop-Off-bussarna. Dessa brukar vara bra om man ganska snabbt vill få en överblick över en stad, men tyvärr måste vi nog säga att just den här i Singapore är en av de sämre vi åkt. Tidtabellerna matchade dåligt med varandra så det blev mycket väntande på alla stopp (och mycket eget promenerande istället). Dessutom var guidesystemet, att man kan lyssna på en guide under tiden man åker, ur funktion på flera bussar. Hursomhelst, vi fick ändå se en hel del.

Vi klev bland annat av vid det 2.561 rum stora Marina Bay Sands. Hotellet, som består av tre stycken 55 våningar höga byggnader med en tre hektar stor takterrass ovanpå som binder dem samman, har bland annat världens största infinity pool och har blivit ett världsberömt inslag i Singapores stadssiluett. Under dagen var vi inne på gatuplanet bara och kikade, men vi åkte tillbaka hit på kvällen och tog en drink i baren Cé La Vie uppe på takterrassen. Vilken utsikt! Man får betala 20 Singapore-dollar (cirka 130:-) för att åka upp till baren men då är det pengar som sedan räknas av på det man handlar. Med tanke på att de flesta drinkarna inte kostade mer än SGD 23 kom vi undan ganska lindrigt. Väl värt pengarna var det i alla fall.

Vi klev även av vid Gardens by the Bay – en 101 hektar stor park mitt i Singapore. Vi var bara här under dagtid men hade vi hunnit hade vi gärna besökt den även på kvällen. I ett område i parken som kallas The Neon Jungle har de då nämligen en koordinerad ljus- och musikshow i de 25 – 50 meter höga trädliknande konstruktionerna som kallas Supertrees. Garanterat läckert! Vi såg liite av showen åtminstone, från våra barstolar på Cé La Vie.

Inget besök i en storstad med ett pariserhjul utan att åka ett varv, så självklart blev det ett stopp vid Singapore Flyer också. Inte riktigt värt pengarna kanske men vad tusan, nu har vi verkligen turistat i den här staden! Dessutom undkom vi några droppar regn precis under tiden vi åkte. Två flugor på smällen kan man säga :).

Andra dagen begav vi oss till Arabkvarteren och strosade runt där bland de smala gatorna. Här finns bland annat supermysiga Haji Lane som med sina färgglada hus, många restauranger och knasiga butiker är riktigt poppis bland turister från hela världen. Gatan är bara fyra meter bred och sägs vara en av Singapores smalaste. I dessa kvarter fann vi även lyckan då ett svenskt café plötsligt uppenbarade sig och vi kunde köpa en riktig ”fika” för första gången sedan vi lämnade Sverige. Förutom kanelbullar och kladdkaka fanns här klassiker som köttbullar och mos, stekt strömming, knäckemacka med kaviar och klassikern räksmörgås. Vi var såå mätta när vi gick därifrån :).

In English: From beaches, scuba dives and village life to sky scrapes, shopping and city life – we are in Singapore!

Day one we bought tickets for the Hop-On-Hop-Off buses. Unfortunately the time tables were not that good matched together, so we had to wait a lot, and the guidance onboard was broken in several buses. Anyway, we got to see the main areas of Singapore at least.

For example we visited Marina Bay Sands, with its 2.561 rooms and the world´s largest infinity pool on the three hectares large rooftop terrace. During the day we just went inside to have a look but later in the evening we went up to their bar Cé La Vie at 57th floor and had a drink. What a spectacular view! The entrance fee to get to the bar is SGD 20 but that is withdrawn from your bill so it was so worth it to go up there.

We also visited Gardens by the Bay – a nature park spanning 101 hectares in the central region of Singapore. We saw it during the day only but if we had had more time we would have loved to see it during night as well. Then the 25 – 50 meters high so called Supertrees come alive with a coordinated light and music show. At least we saw some of it from our bar table at Cé La Vie. 

Lastly we went for a ride in Singapore Flyer. You can not be in a city with a Ferris wheel without going for a ride :).

Our second day we went to the Arabic quarters. Such a nice neighborhood with colorful houses, lots of restaurants and small quirky shops. One of the streets here, Haji Lane, is said to be one of Singapore’s narrowest streets.