Iran

Some iranian practicalities

Ni kanske undrar hur det är egentligen, att turista i Iran – om det är lätt eller svårt, vad saker kostar, hur trafiken ser ut, vad som krävs för att få komma in i landet osv.? När vår resa nu närmar sig sitt slut, efter drygt två veckor på plats, tror vi oss ha fått lite koll. Så här på väg tillbaka norrut i landet, för att avsluta resan i Tehran där allt började, tänkte vi att vi passar på att göra ett inlägg om lite blandat smått och gott. 

Att resa in i landet.
För att få resa in i Iran måste du få en inbjudan från någon med iranskt medborgarskap eller från en resebyrå som är baserad i landet. I vårt fall var det enkelt löst eftersom Shaho, som vi reser med, är härifrån. Svenska medborgare måste sedan ansöka om ett E-visum, vilket en resebyrå här gärna hjälper till med. Med anledning av eventuella reserestriktioner till USA efter en resa till Iran, kan det vara bra att veta att man inte får någon avslöjande stämpel i passet med just E-visum, utan istället är det visumet som stämplas när man landar på någon av flygplatserna i Iran. Man behöver dock kunna visa upp ett bevis på sin reseförsäkring för att få sitt visum stämplat och det behöver tydligt framgå på detta bevis att försäkringen gäller för just Iran. Har man inget intyg med sig kan man köpa en reseförsäkring på flygplatsen för 14 Euro (2019-10-12). 

Valuta och betalning.
Utländska kreditkort fungerar inte i Iran, så man behöver ta med sig sin reskassa från Sverige. Växla till Euro i Sverige och växla sedan till Rial på ett växlingskontor i Iran. Valutan är dock inte helt lätt att förstå sig på, så det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska betala något. Den officiella valutan är alltså Rial, men dagligen används istället främst Toman. 500 000 Rial är 50 000 Toman, vilket i sin tur är cirka 50 SEK. 1 miljon Rial är 100 000 Toman, vilket i sin tur är cirka 100 SEK osv. För att slippa prata om en massa nollor benämns dock gärna större summor i Toman i mindre tal än de egentligen är. 50 000 Toman kan till exempel benämnas som 50 Toman. Man får med andra ord gissa sig till vad saker kostar för att på så vis köra uteslutningsprincipen vilket pris som egentligen menas. Vi kan lova, för någon som inte har riktig koll på vad saker kan tänkas kosta är det jätteknepigt. Så vad kostar saker och ting i det här landet då? Entréer till olika moskéer, museer etc. kostar cirka 20 SEK för oss som turister och cirka 3 SEK för Shaho. Shaho har dock ofta fått sitt inträde gratis som tack för att han tar med två turister. När vi äter middagar landar notan på allt från 30-40 SEK per person till 300 SEK per person på finare restauranger. Ett helt gäng bananer och clementiner från ett fruktstånd kostar cirka 25 SEK. Bränsle är extremt billigt – 1 liter bensin kostar mindre än 1 SEK!

Vägnätet och trafiken.
Vi har ju tagit oss genom landet med bil, så det känns som vi fått bra koll på vilka regler som gäller här och inte. Läs gärna våra punkter med glimten i öget. Inget ont är menat :).

  • Det är högertrafik, precis som hemma.
  • I rondeller har de som är på väg in i rondellen företräde. Det blir med andra ord ganska trångt i själva rondellen när man hela tiden måste släppa in nya bilar, men inte direkt låter några åka ut.
  • Det finns trafikljus men de blinkar oftast, vilket i princip betyder kör men håll lite koll. Att det blir kaos är en underdrift. Lite störst går först gäller här.
  • Filkörning är inget man tar särskilt seriöst på och man byter gärna fil innan man kollar om det faktiskt är möjligt. Helst ligger man i två filer samtidigt, som för att gardera sig. 
  • Man underlättar dessutom ogärna för varandra att byta fil. Blixtlåsprincipen ingår inte i körskolans undervisning i Iran. Kan man gasa lite extra för att eventuellt stänga en lucka, då gör man det.
  • Om bilen saknar en backspegel eller stötfångare, eller om bakluckan inte går att stänga, spelar mindre roll. Att bältena i baksätet på taxibilar oftast saknar både spänne och något att sätta det eventuella spännet i, spelar också mindre roll. 
  • Olyckor verkar väldigt vanligt. Vi har sett minst två bilbränder, en båtbrand, en vält lastbil, en lastbil där hytten lämnat underredet och en massa ”mindre” olyckor också. Vi har även sett en liten gräsbrand i mittrefugen, men den kanske var meningen av någon anledning.
  • Att ha ljus på bilen verkar överflödigt. Man kör dessutom gärna i motsatt körriktning när mörkret lagt sig ute, som för att öka spänningen ytterligare. 
  • Kör man motorcykel eller moped tillhör hjälm ovanligheterna.
  • Man tutar inte så ofta – det är skönt!
  • Det finns inte särskilt bra lösningar för vänstersvängar. Där det inte finns rondeller får man istället åka långt i fel riktning, sedan göra en U-sväng rakt ut i andra körfältet, för att slutligen köra tillbaka hela vägen man precis kört. Samma princip gäller även i stadskärnor, så det är inte ovanligt med flera bilar som backar mitt i korsningen då de inte haft tillräcklig plats för att fullfölja U-svängen.

Människorna.
Vi måste säga att vi båda slagits av hur trevliga alla (nästan) människor här är. De är väldigt vänliga och hjälpsamma, men inte påträngande. Vi har visserligen Shaho med oss, som både är man och iranier, som kanske påverkar hur vi blir bemötta (det är svårt för oss att avgöra), men hursomhelst är människorna vi mött verkligt trevliga mot honom också. Självklart är det ofta svårt med språket. Några kan engelska, många kan det inte, men så är det ju på många platser runtom i världen. Shaho har pluggat persiska med oss under hela resan och visst har vi lärt oss en del användbart!

Salam: Hej
Merci: Tack
Are: Ja (till någon man känner)
Bale: Ja (till någon man inte känner)
Bebakhshid: Ursäkta
Takhfif: Rabatt (på priset)
Berim: Ska vi (gå)?

Vi har även lärt oss de persiska siffrorna, så nu klurar vi gärna ut priser, bilnummer och dylikt på egen hand. Man läser texter bakifrån och från höger till vänster, men just siffror läser man ändå precis som vi.

Maten.
Som ni kanske redan förstått äter man väldigt mycket kebab och ris här. Det är dock inte kebab så som vi äter den i Sverige, utan här får man stora kött, fisk- eller kycklingbitar på spett. En stor portion ris serveras till och kanske lite grönsaker. Vad som verkligen saknas är en sås! Vi tycker att det blir väldigt torrt. Kristin tycker dessutom att alla spett smakar citronaktigt – som att köttet, oavsett vilken sort, blivit marinerat i samma marinad. Ytterligare mat som är klassiker är rätter med saffran. Nog för att vi gillar lussebullar, men här kan ris, glass, bakverk, dricka och grytor ha smak av saffran, och det blir lite mycket av det goda. Till maten dricker man rosvatten. Tänk er vad tvål luktar, så förstår ni smaken.. För en nötallergiker är det heller inte helt lätt. Man klämmer gärna in valnötter och andra nötter både här och där och att det framgår på menyn är inget man kan räkna med. Saken är den att vi nog aldrig tidigare varit i ett land där menyerna varit så sparsmakade som här. Det kan stå ”kyckling” på fyra olika rader, men inte vad som skiljer dessa kycklingrätter åt. Shaho har det minsann inte lätt att försöka förklara för oss vad vi kan beställa :).

In English:
You might be wondering how it is being a tourist in Iran – if it is easy or difficult, if it is expensive or not, what the traffic is like, what the travel requirements are etc.? As our journey is now almost over, we think we have got a pretty good idea and thought we would do a post about all this.

Travel requirements. 
You have to be invited to Iran by someone with an Iranian citizenship or by a travel agency based in Iran, to be able to come here. In our case it was easy since Shaho, who we are traveling with, is from Iran. Swedish citizens then have to apply for an electronical VISA, which a travel agency can help you with in case you are not being invited by one. Due to possible travel restrictions to the US after a trip to Iran, it might be good to know that you do not get a revealing stamp in the passport, but instead it is the E-VISA that get stamped. You need to be able to show proof of your travel insurance to get your VISA stamped, however. Make sure the insurance applies to Iran in particular and that it shows clearly on the insurance paper that is the case. If you do not have a certificate with you, you can buy a travel insurance at the airport for 14 Euro (2019-10-12).

Currency and payments.
Foreign credit cards does not work in Iran so you need to bring Pound, Euro or Dollar, and then have it exchanged to Rial here in Iran. However, the currency is not completely obvious here. The official currency is Rial, but daily Toman is used instead. 500 000 Rial is 50 000 Toman, which is approximately 4 GBP. 1 000 000 Rial is 100 000 Toman, which is approximately 7 GBP etc. It does not end here, however (if this is not tricky enough..). In case something is a bit more expensive you do not see the entire sum in Toman, but instead 50 is in fact 50 000. This means you have to have an idea of what things cost, and use the exclusion principle. We can promise you, that for someone who does not have a clue of what things might cost, it is very tricky.. So what is the cost of things in this country then? Entrance fees to various mosques, museums etc. cost about 1,5 GBP for us and about 0,3 GBP for Shaho. However, Shaho has often received his entries for free as a thank you for bringing along two tourists. Dinners cost from between 2 – 3 GBP per person up to 25 GBP per person at finer restaurants. A whole bunch of bananas and clementines from a fruit stand cost about 2 GBP.

Road network and traffic.
Since we have been traveling through Iran by car, it feels like we have got a good idea of which traffic rules that apply here and which rules that are not. Please read our list with a smile on your face. No harm is meant by it :).

  • It is right-hand traffic, just like in Sweden.
  • In roundabouts, those who are heading into the roundabout have priority. In other words, it gets pretty crowded in the roundabout itself when you constantly bring in new cars, but do not let anyone drive out.
  • There are traffic lights here but they usually just blink, which basically means you can drive but watch out. Chaos is an understatement and the biggest car usually wins.
  • Lane change is not something you take very seriously here and you happily change lane before checking if it is actually possible. Ideally, you drive in two lanes at the same time.
  • You do not make it easier for others to change lane either. The zipper principle is not something that is included in the driving school’s teaching in Iran. If you can close an opening, you rather do that.
  • If the car lacks a rearview mirror or bumper, or if the tailgate cannot be closed, it does not matter. The fact that belts in the back seat of taxis usually lack both the buckle and something to put the possible buckle in, also do not matter.
  • Accidents seem very common. We have seen at least two car fires, a boat fire, an overturned truck, a truck where the cab had left the undercarriage and a lot of ”minor” accidents. We have also seen a small grass fire in the middle of the road, but maybe that was meant to be for some reason.
  • Having lights on the car seems unnecessary, even if you drive in the opposite direction of traffic when the darkness has set in. If you drive a motorcycle or a moped, preferable you do not use a helmet.
  • There are not very good solutions for left turns here. Where there are no roundabouts, instead you have to drive far (sometimes very far) in the wrong direction, then make a U-turn, to finally drive back all the way you just came from. The same principle also applies in city centers so it is not uncommon for several cars to reverse in the middle of the intersection, when the space to complete the U-turn has not been enough.

The people.
We have to say that we are both struck by how nice all (almost) people are. They are friendly and helpful, and not intrusive. We do know that Shaho, who is both man and Iranian, may influence how we are treated (it is difficult for us to decide), but people we meet are usually really nice to him too, and that is a good sign. Of course, the language barrier is often difficult. Some speak English but many cannot, like in many places around the world. Shaho has been teaching us Persian words throughout the journey and certainly we have learned some useful ones!

Salam: Hej
Merci: Thank you
Are: Yes (to someone you know)
Bale: Yes (to someone you do not know)
Bebakhshid: Excuse me
Takhfif: Discount (on price) Berim: Shall we (go)?

We have learned the numbers as well so now we are happy to find out prices, car numbers and so on, on our own. You read texts starting from the back here, and from right to left, but you read numbers just like we do.

The food.
As you may already have understood, you eat a lot of kebab and rice here. It is not kebab as we eat it in Sweden, however, but instead large meat, fish or chicken pieces on a skewer. A large portion of rice is served with it, and maybe some vegetables. Unfortunately it is almost never served with a sauce, which therefore makes it pretty dry. Kristin also thinks that all skewers taste a little lemon-like, as if they, whatever type of meat, have been marinated in the same marinade. Dishes with saffron are other classics. We do like saffron buns, but here everything from rice, ice cream and pastries to drinks and pots have the taste of saffron. It gets a little too much. To it, you drink rose water. Imagine what soap smells like – that is the taste. For someone with a nut allergy it is not easy either. You find walnuts or other nuts here and there in food and pastries, and you cannot expect it to be mentioned in the menu. The thing is, that we have probably never been to a country where the menus have been as savory as here. It can say ”chicken” on four different rows, but no further explanation to what the difference between these dishes are. Shaho has not had an easy job trying to explain to us what we can order :).

You Might Also Like

No Comments

Leave a Reply