Browsing Category

Java

Java

Ijen

Med samma chaufför som vi åkte med och bodde hos för Mount Bromo (som vi berättade om i förra inlägget), bokade vi in oss för en Ijen Tour. För IDR 625.000 per person (ca. 374 kr) fick vi så alla transporter, boende med frukost och guidad tur i Ijen. Det som var så bra var främst att då behövde vi inte luska ut hur tusan vi annars skulle ta oss från byn Cemoro Lawang (som ligger väldigt off..).

Kawah Ijen är en stor vulkankrater på östra Java, där svavelutvinning pågår för fullt. Det luktar rätt mycket äggfis här kan man säga, haha. Det är ett krävande och farligt jobb där arbetarna helt utan skyddsutrustning utsätts för höga temperaturer och giftig rök. De utför arbetet dygnet runt så medan vi fumlade oss ner för kraterkanten i kolsvart mörker, typ sprang arbetarna upp och ner i den otillgängliga terrängen med extra sex kilo svavel på axlarna dessutom.. Imponerande är bara förnamnet.

Vi valde att gå ner extra tidigt i kratern för att få se dess Blue Fire, ett naturfenomen som uppstår när kraterns värme möter svavlet. Detta fenomen kan endast ses innan soluppgången och på bara två platser i världen – här och på Island. 

Mitt i kratern finns en en kilometer stor isblå kratersjö som med sitt jättevarma vatten är ruskigt inbjudande. Det är ingen bra idé att bada dock. Sjön är mycket giftig med sitt extremt sura och metallberikade vatten.

In English: With the same driver as we went with and stayed at for Mount Bromo (as we told you about in our last post), we booked an Ijen Tour. For IDR 625.000 per person (approximately 374 SEK) we got all the transports, accommodation with breakfast and a guided tour of Ijen. Very convenient.

Kawa Ijen is a big volcanic crater in east Java, where sulfur mining is taking place. It smells quite a lot of egg here.. Haha. It is a dangerous job where minors are exposed to high temperatures and toxic fumes completely without protective equipment. They do the work around the clock so at the same time as we fumbled down the crater in total darkness, the minors rushed up and down the difficult terrain, with an extra load of 6 kg of sulfur on their shoulders as well, without any problem. Impressive! 

We chose to go down the crater very early in the morning to see its Blu Fire, a natural phenomenon that occurs when the crater´s heat meets the sulfur. This phenomenon can only be seen before the sunrise and in only two places in the world – here and on Iceland.

In the middle of the crater there is a one kilometer large ice-blue lake which, with its extremely hot water, is very inviting. It is not a good idea to bathe though. The lake is very toxic with its acidic and metal-enriched water.

Java

Mount Bromo

Även detta blir ett inlägg från Java, nämligen från när vi besökte Mount Bromo i Bromo Tengger Semeru National Park. Vilket ställe!

Vår resa startade i Yogyakarta, från var vi tog tåg (igen) till Probolinggo. Vi hade läst på en del innan hur vi skulle ta oss vidare därifrån så relativt säkra på vår sak stegade vi ut från tågstationen och lyckades komma med en av de gula bussar vi hade läst om. Här gäller det nämligen att inte bli lurad och bli avsläppt på fel busstation.. Rätt kom vi i alla fall och på busstationen satt fler turister och väntade. Bussarna vidare till byn Cemoro Lawang vid Mount Bromo går bara så fort de blivit fulla så risken är att man kan få vänta länge, eller betala ett väldigt mycket högre pris för resan än vad som annars skulle gälla. Vi hade läst att det är svårt att komma iväg med en buss om man anländer Probolinggo efter klockan 15.00 så då vi kom fram till busstationen när klockan var strax efter fem på eftermiddagen, var vi så klart lite oroliga att det skulle vara alldeles för sent. Det visade sig dock att vissa av de som redan var på plats på busstationen hade suttit där och väntat ända sedan morgonen, så vi ankom ju en bättre tid. Inte långt efter att vi anlände kom dessutom ytterligare några som skulle åka med så väntan för vår del blev väldigt kort :). Med packningen på taket (och en kille däruppe som såg till att inget ramlade av..) begav vi oss så mot Cemoro Lawang.

Då vi inte varit säkra på om vi skulle lyckas komma iväg till Cemoro Lawang redan samma dag som vi anlände med tåget till Probolinggo, eller om vi skulle behöva vänta ytterligare en dag, hade vi inget boende bokat i byn. Chauffören erbjöd oss därför att bo i hans Homestay. Om vi säger som så här – det var tak över huvudet i alla fall. Haha.. Eftersom vi kom fram sent till byn och skulle upp om bara några timmar, spelade det inte så stor roll. Vi fick en säng att vila i en stund åtminstone.

För att nå utkikspunkterna över Bromo innan soluppgången var det nämligen riktigt tidig uppgång som gällde. Redan klockan halv tre på morgonen var vi iväg, med pannlampor och allt. En tjej från Nederländerna, som också bodde i chaufförens Homestay, hakade på oss. Vi var inte helt säkra på var vandringsleden startade så med hjälp av några lokalbor tog vi oss till startpunkten. Trodde vi.. Det visade sig dock att de lurat oss till det så kallade Sea of Sands, som ligger mellan utkikspunkterna och Mount Bromo, istället för upp för berget. I bäcksvart mörker är det inte helt lätt att lokalisera sig så inte märkte vi det. Vi irrade runt en stund innan det märkligt passande kommer tre mopedister emot oss (vilka alltså är desamma som vi frågade om vägen tidigare) som som räddande änglar berättar för oss att vi är vilse och inte kommer hinna till soluppgången om vi inte åker med dem. För endast (vad de nu sade för summa) kunde de köra oss hela vägen upp i tid. Suck.. Precis det här hade vi ju också läst om, att mopedister gjort det till en grej att ”rädda” turister som hamnat fel, och ändå hamnade vi där. Jaja, inte mycket att göra åt. För att hinna fanns det ju nu inte mycket till alternativ, men vi prutade ner priset rejält i alla fall :). 

Väl uppe var det fortfarande bäcksvart ute men så småningom växte landskapet fram. Såå vackert! Haha, nu kunde man lätt se vart vi irrat runt tidigare under morgonen också. Den aktiva vulkanen Mount Bromo är alltså den vulkan som det ryker ur (senaste utbrottet var i juni 2004), medan Mount Semeru är vulkanen i bakgrunden och Mount Batok är berget längst fram. Även 3 676 meter höga Mount Semeru är aktiv och hade faktiskt ett litet utbrott under tiden vi satt här uppe. Rätt häftigt att se.

När vi suttit och beskådat utsikten en stund begav vi oss ned för berget igen, för att korsa Sea of Sands (där vi var vilse tidigare under morgonen). Nu var det dags att bestiga själva kratern! En lång trappa tog oss upp till toppen och sedan kunde man promenera däruppe på den smala kraterkanten – med brant sluttning ner till Sea of Sands på ena sidan och med brant sluttning ner i den rykande, mullrande kratern på andra sidan. Man fick se upp med var man satte fötterna.. :).

In English: This post is also from when we were still on Java, from our visit to Mount Bromo in Bromo Tengger Semeru National Park. What a site!

Our trip started in Yogyakarta, from where we took a train (again) to Probolinggo. We had read a few articles about how to proceed from here, in order to get to the right bus station for further traveling, and managed to find one of the yellow buses we had read about that took us right. Unfortunately it is very common that tourists are being dropped off at the wrong bus station and then have to pay extra for further transport.

The buses going to Cemoro Lawang, close to Mount Bromo, does not really have a schedule but leave as soon as they are full. We had read that if you arrive at the bus station later than 3 pm it is difficult to find a bus leaving the same day. However, we arrived at approximately 5 pm and got on a bus not long after that. Some of the people who were waiting at the bus station when we arrived had waited there all day, so that concern did not seem to be accurate. Since we were not sure beforehand if we could make it to Cemoro Lawang the same day or not, we had not booked any accommodation in the village. Lucky for us our driver offered us to

Java

Prambanan

Vi har ju lämnat Yogyakarta och Java för ganska längesedan nu men då vi hade dålig tillgång till wi-fi (och tid..) under tiden vi var där så har vi inte delat med oss av allt roligt vi hittade på. Här kommer därför ett inlägg som tar oss tillbaka drygt en vecka.

Vi besökte ju nämligen Prambanan, det största hinduistiska tempelområdet i Indonesien, under tiden vi var där. Från början bestod hela området av 240 individuella stentempel men med tiden har många förstörts, bland annat vid jordbävningar. Kvar står dock bland annat The Temple of Shiva, vilket är det största och mest utsmyckade av dem alla, The Temple of Vishnu och The Temple of Brahma. Restaureringar pågår men har man inte minst 70% originaldelar (tror vi det var) får man inte återuppbygga templen, så många kommer aldrig att resas igen.

Området öppnar för besökare från klockan 6.00 på morgonen och vi är ju vana vid tidiga mornar vid det här laget.. Strax innan öppning var vi så på plats och döm om vår förvåning när vi inser att vi är helt själva där. Inte en enda annan besökare så långt ögat kunde nå :).

In English: We left Yogyakarta and Java for quite some time ago now but because of poor access to wi-fi (and time) while being there, we have not yet told you about all the fun things we did there. Therefore, this post will take us back about a week. 

For example we visited Prambanan, the largest Hindu temple in Indonesia, while we were there. From the beginning the entire area consisted of 240 individual stone temples but over time many have been destroyed due to earthquakes. However. The Temple of Shiva, which is the largest and most beautiful of them all, the temple of Vishnu and the Temple of Brahma are still standing. Restorations are ongoing but if there are less original parts than 70% (we think it was) the temples are not allowed to be rebuilt. Lots of them will therefore never be built back up.

The temple area opens for visitors at 6 am and since we are used to early mornings by now, we decided to go there early. That turned out to be a very good decision because we were all alone there for quite some time :).

Java

About that night..

Det här blev en lång cliffhanger (har inte haft wi-fi på länge), men vi lovade ju återkomma om hur det gick med den där sköna nattsömnen och sovmorgonen vi sett fram emot. Here it comes.

När vi kom tillbaka till hotellet efter vår långa dag på vift, var det alldeles blött i badrummet. En stril ström av vatten droppade nämligen från ventilationen över toaletten. Vi ringde receptionen på en gång, som såg till att skicka upp en reparatör. Klockan var redan rätt mycket och det tog honom en stund att fixa läckaget (han bytte ut något rör eller så) men tillslut fick vi ändå krypa till sängs. Det tog inte många sekunder efter att huvudet landat på kudden förrän vi sov.

Strax innan klockan 06.00 nästa morgon vaknar vi dock med ett ryck. Det låter från badrummet! Jo jag tackar.. Nu droppar det inte bara från ventilationen över toaletten utan även från lampan i duschtaket, vilken dessutom är på väg att släppa från sitt fäste på grund av vattnet. Mörka fläckar sprider sig nu också sakta över taket.. Hej då sovmorgon med andra ord. Blev rumsbyte istället och ännu en lång dag.

In English: This became a long cliffhanger (we have not had wi-fi for a long time), but we promised to tell you what happened with that nice night´s sleep and next morning´s sleep in. Here it comes!

When we came back to the hotel after our very long day, it was soaking wet in the bathroom. A stream of water dripped from the ventilation over the toilet. We called the reception immediately and they sent someone to fix it. It was quite late already and it took him a while to fix the leak (he replaced a tube or so), but finally we could go to bed. It did not take long before we both were asleep.

However, at around 6 am the next morning we are awakened by sounds from the bathroom. Well.. Now it does not just drip from the ventilation but from the lamp in the shower as well, which is on its way to fall down completely because of the pressure from the water. In addition, dark spots are now slowly spreading over the ceiling.. Bye bye sleep in that is. A change of room instead and yet another long day.

Java

Candi Borobudur

Vi lämnade ju vårt härliga boende i Slemen utanför Yogyakarta i måndags och har sedan dess istället bott mitt i smeten i denna stad som är Indonesiens stora kulturella centra. Det blev vi snabbt varse redan första eftermiddagen här då vi, när vi skulle ut och leta efter något lunchställe, hamnade på gator med husväggarna täckta av grafitti. Det visade sig vara elever från en konstskola i närheten som låg bakom. Riktigt läckert! Lunchen intog vi förresten på Lotus Mio, med chokladbutiken Chocolate Monggo vägg-i-vägg, som vi i efterhand insett tydligen är ”kända” ställen här som många rekommenderar. Gott var det, både lunch och choklad :).


Nu till rubriken på det här inlägget – vår tur till världens största buddhisttempel Borobudur, i förrgår den 18:e. Redan klockan 03.30 på morgonen var vi redo för att bli upphämtade i receptionen. ZZzzznark kan man väl säga.. Vår AC hade dessutom fört ett himla väsen under natten så ingen av oss hade sovit ordentligt ens de få timmar vi fått. Jaja, upp och iväg kom vi i alla fall. Templet öppnar för besökare från klockan 06.00 på morgonen men då vi valt att betala extra för att få se soluppgången över templet, var det viktigt att vi kom iväg såpass tidigt för att hinna vara på plats redan innan klockan 05.00. (Så här i efterhand hade vi kunnat nöja oss med vanlig entré till klockan 06.00 då molnen skingrade sig först då, men det är ju svårt att förutse.)



Oavsett moln eller inte var det rätt häftigt ändå, att vara där så tidigt. Från att det varit alldeles bäcksvart och man fått gå upp för trapporna till högsta delen av templet med hjälp av ficklampa, blev det snabbt ljusare så fort solen klättrade över horisonten. Med molnen i vägen bjöds vi på ett läckert lila sken över templet och ute över bergen och skogen som omgärdar templet låg dimman vackert. När solen sedan trängde fram genom molnen försvann detta sken omedelbart och vi fick istället njuta av den snabbt tilltagande värmen och de något klarare vyerna. Trots att detta är Indonesiens mest besökta turistmål måste vi ändå säga att vi är förvånade över hur lätt det gick att få kort utan en massa människor i vägen. Dessa typiska turistmål är lite av en skräck för oss (just på grund av alla människor som är där samtidigt för att titta på/göra exakt samma sak) men här kändes det faktiskt ok. Redan vid runt 06.30 blev det dessutom alldeles lugnt vid templet då så många människor redan lämnat platsen. Om det beror på att templet är hela 55 000 kvm stort och slukar en del människor (inte bokstavligt talat!) eller om det beror på att en frukost väntade i restaurangen när vi kom tillbaka, förtäljer inte historien. Haha.. Rätt coolt ändå, att vi varit vid södra halvklotets största byggnadsverk!




Väl tillbaka vid hotellet blev det poolhäng i några timmar innan vi gav oss iväg till stora shoppingstreetan, Jalan Malioboro. Vickan gick bananas i butikerna och kom hem med frukt, flip flops, två par shorts, en kjol och tre armband, medan jag höll mig till fönstershopping (för er som vet – wow Kristin!) Haha.. Efter middagen gick vi till Hotel Ibis Styles takbar, D´Skybar, och drack drinkar och lyssnade på livemusik. Vi tog en tuk tuk (typ trehjuling) tillbaka till hotellet. Med tanke på den dåliga nattsömnen och tidiga morgonen, och långa dagen vi haft, såg vi fram emot skön sömn nu nästa natt och sovmorgon igår. Hur det gick med det får ni läsa om i nästa inlägg..


In English: So we left our accommodation in Slemen, in the outskirts of Yogyakarta, on Monday and are staying in downtown Yogyakarta since then. This city is Indonesia´s cultural centre and already our first afternoon here we could see signs of that. When trying to find a lunch spot we passed lots of streets where the walls were covered in graffiti and apparently students from a nearby Art School had done these. So cool! We had lunch at Lotus Mio by the way, which we later realized is ”famous” here together with the chocolate store Chocolate Monggo just next to it. We can understand why. Both lunch and chocolate were very good :).

Now, about our header. Yesterday we went on a tour to the world’s largest Buddhist temple – Borobudur. Already at 3.30 am we were ready to be picked up. ZZzzz.. The temple opens at 6.00 am but since we had payed an extra fee to watch the sunrise over the temple, we had to leave that early to be there already before 5.00 am. (If we had known this morning was going to be cloudy the regular entrance at 6.00 am had been fine since the clouds lasted until then, but you can not know that beforehand.) 

However, the experience of being at Borobudur so early was pretty cool. When we arrived it was pitch black and we had to use torches to get to the top of the temple. As soon as the sun started to come up the light turned almost purple and the surroundings looked pretty mystical when covered in the clouds. When the sun finally shine through, the light changed immediately and it got hotter instantly as well. Despite that this is Indonesia´s most visited place we must say we are surprised how easily we could take photos here without a lot of people in the way. These typical tourist destinations are a bit of a horror for us (just because of all the people who are there at the same time

Java

Relaxation deluxe

Oj vilka sköna dagar vi haft här på Joglo Plawang Boutique Villa i Slemen, 45 – 60 minuter norr om Yogyakarta. Avkoppling har stått på agendan.

Först dock – måste ju säga något om hur vi tog oss hit från Jakarta. Vi åkte tåg! Mysigt tänkte vi, man ser landskapet utanför och man har möjlighet att gå omkring lite, att köpa något att äta, att sova.. Vanligtvis vill säga. Först och främst hamnade vi att åka baklänges (trots att vi specifikt bett om att få åka framlänges och fått bekräftat att så skulle bli). Detta föll inte alls väl ut hos mig (Kristin) som ganska snart blev ordentligt åksjuk. Tack killen mittemot som snällt bytte plats med mig! Sätena blev issue nummer två. Två och två, inget armstöd emellan alltså, satt vi som på hårda bänkar utan möjlighet till att ställa ryggstöden. I åtta underbara timmar.. Tåget backade aldrig åtminstone och vi kom fram tillslut i alla fall! Haha.. Från stationen i Yogyakarta tog vi sedan taxi till vårt boende.

Så tillbaka till stället där vi nu har varit de senaste tre nätterna, som vi lämnar imorgon. Hotellet består av fristående hus i traditionell javastil, som varsamt renoverats till fina boenden i olika kategorier. Inklämt mellan djungelliknande växtlighet och en porlande bäck är här väldigt lugnt och skönt, och poolen är magiskt vacker! Vi är nästan ensamma här så någon trängsel i restaurangen är det knappast. Jag (Kristin) kan ärligt erkänna att det kliade lite i kroppen första dagen (av att inte ha något att göra) men det gick snabbt över. Vi har badat, promenerat, lyssnat på dokumentärer och bara njutit till max. Personalen här är jättetrevlig och får oss att känna oss väl omhändertagna. Enda orosmomentet skulle möjligtvis kunna vara det djur (vad det nu är) som så ihärdigt verkar försöka komma in till oss genom taket om nätterna. Det är något som flaxar och typ skriker, men som samtidigt kan springa snabbt över hustaket där vi tydligt kan höra dess klor.. Hmm, högst oklart.

In English: Such great days we have had here at Joglo Plawang Boutique Villa in Slemen, located about 45 – 60 minutes north of Yogyakarta. 

First however, we have to say something about how we got here from Jakarta. We went by train! So cozy we thought, when you can see the landscape outside the window and go around a little, maybe buy something to eat and even rest for a bit. Usually, that is. First of all we were seated going backwards (even though we specifically asked for seats facing front and was confirmed such seats). This did not work at all for me (Kristin) and I got sick almost right away. Thanks to the guy who kindly swapped seats with me! The seats became issue number two. Two and two, without an armrest between, we sat on hard bench-like seats without the opportunity to change the backrests. For eight wonderful hours.. The train never backed at least and we finally got to Yogyakarta! Haha.. From the train station in Yogyakarta we then took a taxi to our accommodation.

But now back to the place where we have been staying for the last three nights, which we leave tomorrow. The hotel consists of detached houses in traditional Javanese style, carefully restored to fine accommodation in different categories. Between jungle-like vegetation and a babbling brook this place is very calm and nice, and the pool is magically beautiful! We are almost the only ones staying here so we do not have to worry about a queue in the breakfast restaurant. I (Kristin) can honestly admit I was a bit bored here the first day (of having nothing to do) but it quickly changed. We have bathed, walked, listened to documentaries and just enjoyed the peace and quit. The staff here are very nice and make us feel cared for. The only possible concern could be the animal (whatever it is) which so persistently seems to try to come in to us through the roof during the nights. It is beating its wings and kind of screams, but at the same time it can run very quickly over the roof where we clearly can hear its claws. Hmm, most unclear.

Java

Jakarta

 Några snabba från Indonesiens huvudstad Jakarta, på Java.
 
  • Tågresan från flygplatsen till tågstationen i centrala Jakarta (Sudirman Baru) är den märkligaste vi någonsin gjort. Vi kör som vanligt i kanske 20 – 30 minuter. Sedan stannar tåget i ett par minuter innan det börjar backa. Hmm, kanske har något blivit fel och vi måste backa för att kunna köra på på ett annat spår tänker vi. Det backar dock en bra bit och vi börjar nästan känna att vi snart måste vara tillbaka på flygplatsen. Då är vi istället plötsligt framme vid rätt station, alltså Sudirman Baru! Hur tusan gick det till?!
  • Vi hade fått höra att man inte kan promenera i den här staden, men det håller vi nog inte med om. Absolut, trafiken är ett kapitel för sig, men det är den ju i typ varje asiatisk storstad. Vi promenerade utan större problem drygt två kilometer idag, till en annan tågstation än den ovan, för att köpa biljetter till tåget till Yogyakarta imorgon. Visserligen hamnade vi på busstationen först och förstod inte alls vad problemet var när vi kom till kassan (eftersom ingen där kunde ett ord engelska), men tillslut fick vi åka med gratis med buss till rätt station och kunde fixa biljetterna.
  • Vi har haft vårt första poolhäng för resan. Såå skönt!
  • Vi har druckit öl! Varken jag (Kristin) eller Vickan gillar öl men här har dom en som heter Bintang Radler Lemon, vilken då alltså är med mycket citronsmak, och den var riktigt god! Vi lär knappast bli berusade på den med tanke på alkoholhalten, men läskande var det i alla fall.
  • Vi kan konstatera att även här är människor väldigt vänliga och hjälpsamma (vi märkte det redan på Sumatra). Ser man det minsta vilsen ut är de snabba att hjälpa till. Idag fick vi till och med poliseskort över gatan, haha.
  • Klockan ringer dödens tidigt imorgon. Over and out.

In English: A few points from Indonesia´s capital Jakarta, on Java.

  • The train journey from the airport to the train station in central Jakarta (Sudirman Baru) is the strangest one we have ever had. We go as usual for maybe 20 – 30 minutes before the train stops for a few minutes, and then starts going backwards. Hmm, maybe something has happened and we need to go backwards to be able to change track we think. It goes backwards for quite some time though and we almost begin to feel that we have to be back at the airport soon. Then suddenly we arrive at the right station, Sudirman Baru! How on earth did that happen?!
  • We had heard that one can not walk in this city, but we have to disagree. The traffic is definitely a bit of a challenge, but in what bigger city in Asia is it not? We walked about two kilometers today, without any major problems, to get to a train station where we could buy tickets for Yogyakarta tomorrow. We ended up at the bus station at first, and did not understand at all what the problem was when we got to the checkout (because no one could speak English), but we were allowed to go by bus to the right station for free and could purchase our tickets.
  • We have had our first day by the pool. Soo nice!
  • We have been drinking beer! Neither I (Kristin) or Vickan like beer but here they have one called Bintang Radler Lemon, which tastes a lot of lemon, and it was really good! We can hardly get drunk on it because of the alcohol content, but it was refreshing at least.
  • We have noted that here too people are very friendly and helpful (we noticed this already on Sumatra). If you look the slightest lost they are quick to help. Today we even got a police escort across the street, haha.
  • The alarm rings dead early tomorrow. Over and out.