Monthly Archives

december 2018

Uncategorized

Over and out

Malaysia blev faktiskt vårt sista gemensamma resmål på denna nästan fyra månader långa tur. Medan Vickan åkt vidare till Filippinerna och mött upp sin familj där, har Kristin valt att åka tillbaka hem till Sverige för att överraska familjen lagom till jul. 

Vi tänkte att det kan vara roligt med en liten sammanfattning kanske, där vi listar en del iakttagelser vi gjort på vägen. Vi har ju trots allt hunnit med sju länder under dessa nästan fyra månader. Vi har sett stad och strand, billigt och dyrt (eller allt är ju relativt..), stort och smått. Vissa platser som vi har besökt har överraskat åt det positiva hållet medan andra har blivit platser vi troligen inte kommer återvända till. 

INDONESIEN:
Här stannade vi i nästan två månader och besökte Sumatra, Java, Bali, Gili Trawangan och Flores. Så underbart land! Maten är fantastisk, människorna och attityden likaså och det är billigt deluxe. Här finns också en stor variation på natur och djurliv, beroende på vilken ö man befinner sig på. Favoriten är Bali, även om också till exempel Gili Trawangan för evigt kommer betyda något extra för oss, eftersom vi tog våra dykcertifikat där. 

SINGAPORE:
Läcker stad med mycket att se och göra. Den är ganska dyr jämfört med andra städer i sydostasien, men ok ändå. Här minns vi nog allra bäst när vi besökte takbaren på Marina Bay Sands och fick blicka ut över ett vackert, nattupplyst Singapore från 57:e våningen.

VIETNAM:
Vårt andra besök i Vietnam gav oss tyvärr inget bättre intryck än från första gången vi var här. Även om vi besökte vackra platser som Halongbukten och Sapa är detta land ingen favorit. Ärligt talat upplever vi inte människorna som särskilt trevliga, vare sig mot varandra eller mot besökande, och det känns väldigt hektiskt och smutsigt hela tiden. Deras äggkaffe är dock en riktig hit! 

MYANMAR:
Detta är ett land som ännu inte är särskilt exponerat för turism, även om vissa turistmål naturligtvis lockar till sig stora massor. Bagan är en stad som verkligen imponerade på oss, med alla sina tempel och pagodor. I likhet med Vietnam är här ganska stökigt och smutsigt, men skillnaderna är stora mellan städerna. Vill man resa till ett extremt billigt land – this is it! Tyvärr såg vi björnar i bur här och ett stort antal stackars elefanter för elefantridning. Just utnyttjandet av djur i underhållningssyfte är ett växande problem i landet, i takt med ökad turism, och vi kan bara hjärtligt be er – om ni åker hit, snälla var en djurvänlig turist. 

KAMBODJA:
Här blev Siem Reap en trevlig överraskning och öarna Koh Rong och Koh Rong Sanloem var verkligen som balsam för själen. Ingen av öarna är ännu särskilt exponerade för turism och det var skönt att besöka platser som ännu ”klarat” sig. Dock upplevde vi Kambodja som ganska dyrt. Här handlar man främst med US dollar och då rundas det gärna upp i tid och otid.

THAILAND:
Både ris och ros till detta superpopulära resmål. Vissa öar som vi har besökt har tagit oss med häpnad medan Koh Lanta faktiskt blev en riktig besvikelse. Vad som överraskade oss positivt var dock hur rena turistdestinationerna har blivit. En del drastiska beslut har verkligen gett resultat. Detta blev det andra landet som vi upplevde som ett dyrt land, i jämförelse med de andra, men allt är ju relativt som sagt.

MALAYSIA:
Överlag ett väldigt rent och ordnat land och befolkningen är verkligen jätteduktig på engelska. Langkawi blev en positiv överraskning från de inte så smickrande kommentarer vi hört om ön innan, George Town var en riktig hit och Kuala Lumpur var en härlig stad med allt en stad ska ha. 

Detta är alltså vårt sista inlägg för denna gång. Vi har fått vara med om en helt otrolig resa som vi kan tänka tillbaka på med glädje. Allt fantastiskt vi har fått se och alla trevliga människor vi mött – ett minne för livet!

Dock slutar inte vårt bloggande :). Vid nästa gemensamma resa dyker vi upp här igen och vi kommer även blogga var för sig när vi ger oss iväg på eget håll. Ni följer våra individuella resor genom att kika in här och välja fliken med respektive namn, eller så klickar ni in er på:

mappingtheworld.se/kristin
mappingtheworld.se/victoria 

Stort tack för att ni följt oss här. Vi ses snart igen!
Kram

In English: Malaysia was actually our final common destination on this nearly four-months trip. While Vickan continued to the

Malaysia

Kuala Lumpur

GOD JUL hörrni!

Vi har lämnat Malaysia nu, men hann med ett par dagar i landets huvudstad, Kuala Lumpur, först. Här bodde vi jättefint på Corus Hotel, med utsikt över Petronas Twin Towers.

Vår första dag hann vi inte med så mycket då vi anlände med bussen från George Town på eftermiddagen, men vi tog oss till området Bukit Bintang för middag åtminstone. Detta område är känt för sina många restauranger och sin trendiga shopping och här finns även en välbesökt matmarknad som håller öppet inpå natten. Här var vårt tydliga mission att hitta frystorkad jackfruit. Vi smakade denna frukt redan i Singapore första gången och sedan dess är vi lite hooked :). Den är dock inte jättelätt att hitta har det visat sig. Istället är det vansinnigt populärt med durian, en gigantisk frukt med väldigt taggigt skal. Den finns i alla dess former såsom godis, glass, kakor, tårtor, pannkakor, juice, milkshake, kaffe och te. Här i Malaysia har de verkligen gått bananas och stora butiker är ägnade bara åt denna frukt. Det som är grejen är – den luktar fruktansvärt! På de flesta hotell får man inte ens ha med sig frukten in, just för att den luktar så illa. Vi provade en durianjuice i Jakarta på Java och fick INTE mersmak, om vi säger så.. Istället är det jackfruit som vi fastnat för och vi lyckades hitta ett par påsar till slut ändå.

Självklart blev nästa dags huvudakt att få lite views över staden och vad passar väl bättre då, än ett besök i Petronas Twin Towers. För RM 80 (cirka 172 SEK) får man först komma upp till bron som går mellan de två tornen på 170 meter över marken och sedan till observationsdäck på våning 83 (av totalt 88 våningar). Såå mäktigt att få se hela staden ovanifrån. Bilarna ser ut som leksaksbilar och stora parker ser ut som små gräsplättar bara.

In English: MERRY CHRISTMAS YOU GUYS!

We have left Malaysia now but had a couple of days in the capital, Kuala Lumpur, first. We had a nice stay at Corus Hotel, with views over the Petronas Twin Towers.

On our first day we did not have the time to do a lot, since we arrived by bus from George Town in the afternoon, but we went to the Bukit Bintang area for dinner at least. This area is known for its many restaurants and trendy shopping and there is also a well-attended food market, which is open until night. Here we had a clear mission – to find freeze-dried Jackfruit. We tasted this fruit the first time already in Singapore, and since then we are a bit hooked :). However, it has been proved it is not very easy to find. Instead, it is insanely popular with Durian, a giant fruit with very spiny skin. It is available in all forms like candy, ice cream, cakes, pancakes, juices, milkshakes, coffee and tea. Here in Malaysia they have gone completely bananas with big shops devoted only to this fruit. The thing is – it smells terrible! In most hotels you are not even allowed to bring the fruit, because it smells so bad. We tried a Durian juice in Jakarta on Java and did NOT get the urge to try it again.. Instead, it is Jackfruit that we are in to and we finally managed to find a few bags.

Of course, the next day’s main act was to get some views of the city and what is better then, than a visit to the Petronas Twin Towers. For RM 80 (approximately 172 SEK) you first get to the bridge that runs between the two towers at 170 meters above the ground, and then to the observation deck on floor 83 (of 88 floors in total). So impressive to see the whole city from above. The cars look like toy cars and large parks look like small gardens. 

Malaysia

Food and culture

George Town (eller Georgetown) på Pinang (eller Penang) – vilken läcker stad! Här finns en skön mix av tiden-har-stått-stilla-byggnader och moderna höghus. Staden är ett UNESCO världsarv sedan 2008 och man förstår verkligen varför. 

George Town är framförallt känd för sin fantastiska Street Art som återfinns lite här och var i stadens äldre delar. Flera artister ligger bakom konstverken men litauern Ernest Zacharevic är kanske den mest kända konstnären. Han fick i uppdrag av Pinangs kommunfullmäktige år 2012, att skapa ett gatukonstprojekt med namnet ”Mirrors George Town”, där storskaliga väggmålningar representerar livet i innerstaden. Hans lekfulla och energiska målningar, som ofta integrerats med riktiga föremål, har förvandlat tidigare vanliga gator till mer levande och engagerande platser som uppskattas av både lokalbefolkning och turister. Vid målningar som ”Boy with Pet Monster” av Ernest, ”Brother & Sister on a Swing” av Louis Gan och ”I want Pau” av WK Setor är det kö bland de besökande, för att få fotograferas med konstverken.

Staden är känd för sin matkultur också, som har influenser från hela världen. Char Koay Teow, olika rätter i bananblad, Laksa och Mee Goreng är några av stadens måsten enligt inbitna ”foodies”. Nu är ju dock ingen av oss någon direkt matnörd så det har blivit dåligt med provsmakningar, men vi har provat två väldigt populära desserter i alla fall – Ais Kacang och Cendol. Den förstnämnda består av bland annat krossad is, röda bönor, majskorn, gelatinbollar, kondenserad mjölk och glass. Ingen höjdare om ni frågar oss. Cendol däremot var helt ok, hur konstigt det än låter med tanke på innehållet.. Den består av bland annat gröna gelénudlar, kidneybönor, krossad is, kokosnötsmjölk och palmsocker.

In English: George Town, Pinang – what a cool city! The city is a UNESCO World Heritage site since 2008 and you can really understand why. Here you find a nice mix of frozen-in-time-buildings well mingled with modern high-rise buildings. George Town is especially famous for its amazing Street Art, which is found here and there in the Old Town. Several artists are behind the artwork but Lithuanian artist Ernest Zacharevic is perhaps the most famous one. He was commissioned by Pinang City Council in 2012 to create a street art project called ”Mirrors George Town”, where large-scale murals represent life in the inner city. His playful and energetic paintings, often integrated with real objects, have transformed what used to be common streets, into more vibrant and engaging ones, appreciated by both locals and tourists. For paintings like ”Boy and Pet Monster” by Ernest, ”Brother & Sister on a Swing” by Louis Gan and ”I want Pau” by WK Setor, there is often a queue among visitors, to take a photo with the artwork. 

The city is famous for its food culture as well, which has influences from around the world. Char Koay Teow, banana leave dishes, Laksa and Mee Goreng are some of the city’s musts according to ”foodies”. We have not tried any of these dishes but we have tried two very popular desserts at least – Ais Kacang and Cendol. Ais Kacang consists of for example shaved ice, red beans, sweet corn, gelatin balls, condensed milk and ice cream. This was not for us, we did not like it. Cendol on the other hand was actually quite good, how weird that might seem considering what is in it.. It consists of for example green jelly noodles, kidney beans, shaved ice, coconut milk and palm sugar.

Malaysia

Langkawi

Vi fortsätter vårt ö-hoppande söderut och har nu lämnat Thailand – för Langkawi i Malaysia. Ö-gruppen Langkawi består av 99 öar, samt ytterligare fem öar som framträder vid lågvatten, och största ön är Pulau Langkawi (och det är där vi är).

Vi måste nog säga att vi har hört orättvist mycket negativt om denna ö. Absolut, den kanske inte är något extraordinärt som är värt att återvända till, men den del där vi bor, Chenang Area, är definitivt trevligare än några tidigare platser vi besökt. Här finns en jättefin strand, gott om restauranger och trevlig befolkning som överlag är väldigt duktiga på engelska. Här finns också väldigt billig shopping! Langkawi är en Tax Free-ö så här kryllar det av Tax Free-butiker med löjligt billiga priser på främst godis, alkohol, tobak och parfym. Rena drömmen ju när man kliver in i butik efter butik med nästan bara choklad :).

Här finns också mycket vacker, orörd regnskog och den fick vi se en hel del av igår när vi åkte med Langkawi Cable Car upp på berget Manchincang. Linbanan, som är en av världens brantaste, åker upp till cirka 708 meter över havet så utsikten härifrån är riktigt bra. På 700 meter över havet finns dessutom en Sky Bridge som gör det möjligt att, i sitt eget tempo, beundra de vackra vyerna. 

In English: We continue our island-hopping south but have now left Thailand – for Langkawi in Malaysia. The islands of Langkawi are 99 in total, with another five islands that appear at low tide, and the largest island is Pulau Langkawi (and that is where we are).

We must say that we have heard unfairly negative comments about this island. Certainly, it may not be extraordinary worth returning to, but the area where we live, Chenang Area, is definitely nicer than some previous places we have visited. Here is a great beach, plenty of restaurants, and friendly people who are very good in English. Here is also very cheap shopping! Langkawi is a Tax Free island so here are lots of Tax Free stores with ridiculously cheap prices on mainly candy, alcohol, tobacco and perfume. It is a pure dream to enter store after store with chocolate from floor to ceiling :).

Here is also a lot of beautiful, unspoiled rainforest and we saw plenty of it yesterday when we went with the Langkawi Cable Car up Mount Manchincang. The cable car, which is one of the world’s steepest, rises to about 708 meters above sea level so the view from up here is really good. At 700 meters above sea level, there is also a Sky Bridge that allows you to admire the beautiful views at your own pace.

Thailand

Beach Cleanup Day

Det är verkligen tröttsamt och ledsamt att se hur mycket skräp det ligger överallt (även om det finns några undantag). I diken, på gatan, på stränderna, i vattnet.. Allt från plastflaskor och sugrör till övergivna fiskenät och bildäck. Hur tänker folk?

Det känns därför såå bra att kunna hjälpa till och städa när det anordnas så kallade Beach Cleanup Days lite här och var runt om i världen. Tyvärr missade vi den som 4Ocean anordnade i Seminyak på Bali och vi var iväg och dök när en lokal organisation anordnade en på Flores, men på Koh Lipe däremot kunde vi äntligen hänga på. Här genomför nämligen organisationen Trash Hero en städdag varje måndag (de senaste fem åren) som man är mer än välkommen att hänga med på. De åker till olika platser på och omkring Koh Lipe och just den dag då vi följde med bar det av till en av de nordligaste stränderna på Koh Adang, norr om Koh Lipe. Vad som mötte oss syns på bilderna ovan.. :(. Vi lyckades fylla en hel long tail-båt och lämnade en betydligt renare och finare strand efter oss. Som belöning bjöds på vattenmelon och öl och när vi kom tillbaka till Koh Lipe, även lunch. 

Vi har dock inte bara dykt och städat här på Koh Lipe – vi har ju badat, solat, ätit och druckit gott, shoppat lite och slappat också. Ni ser hur vi gottat oss på bilderna nedan. 

In English: It is really tiresome and sad to see how much trash it is everywhere you go. In the dikes, on the streets, on the beaches, in the water.. Everything from plastic bottles and straws to abandoned fishing nets and car tires. Therefore, it feels so good to be able to help cleaning when so-called Beach Cleanup Days are organized a little here and there. Unfortunately we missed the one that 4Ocean organized in Seminyak on Bali and we were off diving when a local organization did one on Flores Island, but on Koh Lipe we could finally join. Here, Trash Hero organizes cleaning days every Monday (for the past five years) which one is more than welcome to join. They go to different places on and around Koh Lipe and on the day we joined, we went to one of the northernmost beaches of Koh Adang, north of Koh Lipe. You can see on the photos what met us.. :(. We managed to fill a whole long tail boat and left a considerably cleaner and more beautiful beach behind us. As a reward we got watermelon and beer and when we got back to Koh Lipe, also lunch. 

Thailand

Into the blue

Äntligen har vi dykt igen! Efter matförgiftningsincidenten på Koh Phi Phi (ja, vi lyckades bli matförgiftade kvällen innan vi skulle dyka..) är vi överlyckliga att få ha kommit ner på djupet igen. Denna gång på dykplatserna Koh Pung och Koh Sarang, väst om Koh Lipe. Tack Forra Diving, och vår Dive Master Oliver, för en grym dag :).

In English: At last we have dived again! After the food poisoning incident on Koh Phi Phi (yes, we got sick the day before we were supposed to go diving..), we are delighted to finally have been able to do it. This time at the Koh Pung and Koh Sarang dive sites, west of Koh Lipe. Thank you Forra Diving, and our Dive Master Oliver, for an awesome day :).

Thailand

Koh Phi Phi vs. Koh Lanta

På vår väg söderut bland de thailändska öarna har vi nu hunnit besöka både Koh Phi Phi Don och Koh Lanta, och vi är något fascinerade över de extremt stora skillnader som dessa öar visat sig ha – därav rubriken på inlägget. De ligger tidsmässigt inte särkilt långt ifrån varandra (cirka 30 minuter med speed boat) men är som natt och dag, både topografiskt och utbudsmässigt. 

Koh Phi Phi Don är den största ön, och huvudön, i ögruppen Phi Phi-öarna och den enda av de fyra öarna i denna ögrupp som är bebodd. Den drabbades hårt av tsunamin 2004 men med hjälp av frivilligorganisationer kom återuppbyggnaden igång relativt snabbt och sedan många år tillbaka har turisterna hittat hit igen. Den här ön är makalöst vacker med höga kalkstensklippor som omger de kritvita, bakpulverlika sandstränderna. Det är inbjudande och dramatiskt på samma gång. I Ton Sai, där färjorna lägger till, slingrar sig en mysig strandpromenad efter vattnet full med restauranger, butiker och dykcenter. Längs huvudgatan som korsar ön kryllar av barer, tatueringsstudios och ytterligare butiker. Även om här är riktigt mycket turister andas ön ett lugn och man upplever ingen trängsel eller stress. Sedan tsunamin ska tydligen priserna ha gått upp en hel del här men vi upplevde det nog inget dyrare här än i Phuket eller på Koh Lanta. Dock är det uppenbart att den thailändska valutan stärkts ordentligt under åren. Jag (Kristin) var i Thailand för väldigt många år sedan och minns att vi kunde dela alla priser med 5. Nu delar vi dem med 3,5..

Koh Lanta å sin sida omfattar faktiskt hela 52 öar. Den största ön, vilken de flesta (även vi) refererar till som Koh Lanta, heter egentligen Koh Lanta Yai. Här är miljön en helt annan än på Phi Phi. Inga kalkstensberg skjuter upp ur vattnet utan här finns mer ”vanliga” berg på själva ön, och stränderna är inte riktigt lika finkorniga och ”drömmiga”. Badet vid vår strand Khlong Khong var dock mycket bättre än vad det var vid stranden på Phi Phi, med fantastisk sandbotten så långt ögat kunde nå (bara man passerat korallerna alldeles vid strandkanten först) och med alldeles klart vatten. Då stranden inte omges av klippor upplevs den mer oändlig än Ton Sai på Phi Phi, men den är som sagt inte riktigt lika ”drömmig”. Utav någon outgrundlig anledning var den också full av glasbitar! De flesta alldeles rundade i kanterna då de nötts av vatten och sand men några var betydligt nyare och vassare. Såå konstigt! Vi plockade en och annan bit om man säger så..

Vad som främst skiljer de två öarna åt är dock utbudet av restauranger och butiker, och stämningen överlag. Medan Phi Phi hade sin mysiga strandpromenad och huvudgata finns inget sådant på Koh Lanta. En bred och riktigt risig gata är den väg som finns (dock arbetade de med den just när vi var där), eller så får man gå direkt på stranden. Här fanns inga butiker att strosa runt och kika i, knappt ens några matbutiker. Strandrestaurangernas dukningar med levande ljus på kvällarna var det enda som någorlunda liknade något vid mys, åtminstone där vi bodde, och det står i stor kontrast till känslan på Phi Phi. 

In English: On our way south among the Thai islands we have visited Koh Phi Phi Don and Koh Lanta so far, and we are somewhat fascinated about the great differences we have seen between these islands. Despite the relatively short distance (approximately 30 minutes with speed boat) between them they are like night and day, both regards to topography and the range of restaurants, shops etc. Thereof the heading. 

Koh Phi Phi Don is the largest island among the Phi Phi Islands, and it is the only one of the four Phi Phi Islands that are inhabited. The island is insanely beautiful with tall limestone cliffs surrounding the chalky, pale-like sandy beaches. It is inviting and dramatic at the same time. In Ton Sai, where the ferries come and go, a nice seafront promenade goes along the water with plenty of restaurants, shops and dive centers. Along the main street, that is crossing the island, there are bars, tattoo studios and more shops. Although here are lots of tourists, the island breathes a calm and you do not experience the stress you could have expected.

Koh Lanta on the other hand, actually comprises of as many as 52 islands. The largest one of them, which most people (us as well) refer to as Koh Lanta, is actually called Koh Lanta Yai. Here the environment is quite different from Phi Phi. There are no limestone cliffs rising out of the water but more ”common” mountains on the island itself, and the beaches are not really as fine and ”dreamy”. However, the conditions for bathing at our beach Khlong Khong was much better than it was at Ton Sai Beach on Phi Phi, with amazing sandy bottom as far as the eye could see (you just had to pass the corals right by the shore first) and with clear water. As the beach is not surrounded by rocks like Ton Sai on Phi Phi, it is perceived more infinite on Koh Lanta but, as already said, it is not quite as ”dreamy”. 

What primarily distinguishes the two islands, however, is the supply of restaurants and shops, and the atmosphere in general. While Phi Phi had its cozy promenade and main street, there is no such thing on Koh Lanta. A wide and really ugly street is what is available, or if you want to walk straight onto the beach. There are no stores to stroll around and peek in to, barely any food stores. We would not name Koh Lanta as cozy, at least not the part where we