Monthly Archives

september 2018

Om oss

About us

Ni har fått läsa en del inlägg av oss nu och vi tänkte att det kanske kunde vara kul att ni dessutom får läsa en liten presentation av oss. Så, vilka är då vi som gör denna blogg?

Vi träffades i Stockholm genom en gemensam vän för cirka åtta år sedan. Haha, vi minns dock inte riktigt hur.. Vi blev kanske inte nära vänner med detsamma men vi sågs då och då, genom olika vänkonstellationer, och så småningom började vi umgås även på egen hand. Vi antar att vi ”fann varandra” för idag är vi nära vänner som hittar på knasigheter ihop när tillfälle bjuds.

Det är jag (Kristin) som skriver inläggen här på bloggen, medan Vickan är den som släpar på den tunga kamerautrustningen för att fylla bloggen med fina bilder (de flesta av dem i alla fall). Teamwork at its best!

VICTORIA
Ålder: 31 år
Favoritdestination: Borneo
Skostorlek: 39
Näst på tur efter denna resa: Uganda, för att se gorillor
Äter helst: Lakrits

KRISTIN
Ålder: 34 år 
Favoritdestination: Kapstaden
Skostorlek: 37
Näst på tur efter denna resa: Afrika, en overland tour
Äter helst: Choklad

Vår första gemensamma resa gick till Cypern och Ayia Napa (lite off season kan dock tilläggas). Det blåste något vansinnigt under hela veckan så ett av våra tydligaste minnen är hur vi ligger och SKA sola men får stapla solstolar som vindskydd :). Vi fick också smak på Amaretto under denna resa.. Gott.

Vår andra resa ihop fick bli en weekend till härliga Köpenhamn och detta blev en riktig festhelg! Vi minns hur vi på söndagen, när vi checkat ut från hotellet men ännu hade länge kvar till flyget hem skulle gå, satt på en uteservering på Ströget i flera timmar och bara försökte hålla oss vakna. Haha, jösses.. Tur att restaurangen hade galet mumsiga smoothies!

Tredje resan gick till Sicilien och här kan vi väl ärligt erkänna att vi inte såg så mycket av ön. Vi var båda rätt trötta från mycket jobb hemma så det blev mest slappa, sola, bada och äta gott. Liite spänning erbjöds på hotellet ändå. Vi hade reagerat över hur mycket kostymnissar som befann sig på området, som inte verkade vara där för semester och det visade sig vara livvakter till en högt uppsatt åklagare i Italien som tydligen hade satt flera av maffians högsta män bakom lås och bom. Veckan innan vi anlände hade visst hotellet varit helt stängt bara för att kunna garantera han och hans familjs säkerhet under deras semester.

Vår fjärde resa, till södra Vietnam med ön Phu Quoc och Ho Chi Minh City, var en resa över nyårsafton 2017 som vi ärligt är glada att vi överlevde. Jag (Kristin) kan definitivt titulera mig proffsvespaförare efter denna resa! Vi ville köra Phu Quoc runt och trodde inte att det skulle bli några större problem – tji fick vi. Vi lyckades hamna på en vägsträcka (nej, att kalla det väg är verkligen att ta i) där allt som fanns att köra på var däckbreddsbreda kanter med störtdjupa raviner på var sida. Varje dal innebar koncentration deluxe då jag ju dessutom hade Vickans liv i mina händer. Att vända var inte ett alternativ då vi aldrig skulle hunnit tillbaka till hotellet innan mörkret föll och då vi för sent insåg att skräpet till vägskrälle inte var någon kortvarig infrastrukturmiss.. Jag hade träningsvärk i hela kroppen efter denna strapats! Usch vad läskigt det var men så här i efterhand (eftersom vi överlevde) kan vi ju skratta åt det :). Vi såg sedan att just denna sträcka hette ”adventure road” på kartan.. Jo jag tackar!

Femte gemensamma resan är så denna, där vi under cirka fem månader ska besöka åtta länder i Sydostasien. Egentligen var det jag (Kristin) som hade delar av denna resa redan bokad med någon annan, men när denne inte längre var aktuell att följa med fick Vickan ta över. Vi började prata om hur skönt det vore att bara dra, utan att tänka på måsten och tryggheten här hemma, och sagt och gjort – Victoria sade upp sig och jag sökte inget jobb efter avslutad utbildning på Frans Schartaus Handelsinstitut. Från att ha varit en treveckorsresa i Indonesien reser vi nu med slutdatum lite okänt. Tänk så det kan gå!

In English: So, who are we?

We met in Stockholm approximately eight years ago through a mutual friend. Haha, we can not remember quite how though.. We did not become friends right away but met each other on different occasions now and then, and eventually we started hanging out just the two of us. Today we are close friends.

It is I (Kristin) who writes on this blog, while Vickan is the one who drags the heavy camera equipment to fill the blog with beautiful photos (most of them). Teamwork at its best!

We have done four trips together before this one – Cyprus (Ayia Napa), Denmark (Copenhagen), Italy (Sicily) and Vietnam (Phu Quoc & Ho Chi Minh). No one as long as this one to Southeast Asia though. From the beginning it was me (Kristin) who had parts of this trip already booked for with another person but when this person no longer was about to join, Victoria stepped in. We started talking about how nice it would be not having to worry about our musts back in Sweden, and said and done – Victoria quit her job and I did not apply for a job after my graduation from Frans Schartau Business Institute. From having been a three-week trip in Indonesia we now travel with end date somewhat unknown. 

Bali

Motorbikes, surfboards and Swedes

I förrgår hyrde vi moppe och åkte söderut på Bali. Vi hade hört om de fina stränderna Dreamland Beach och Padang Padang Beach, så dit bar det av. Med Kristin som förare och Vickan som kartläsare.

Första stranden blev Dreamland Beach. En liten strand mellan klippor med mycket folk – och monsterhöga vågor! Här fick man försöka tajma att ta sig i mellan vågorna och sedan simma för livet för att hinna tillräckligt långt ut innan nästa våg. Att försöka stå emot en våg var omöjligt, så hade man inte hunnit långt nog, vare sig man ville ut eller in, var det bara att dyka under och försöka igen innan nästa. 

Padang Padang Beach blev sedan nästa stopp. Här var det också en hel del folk, men betydligt lugnare vatten. För att ta sig till denna strand fick man gå på en smal trappa genom klipporna, så smal att man inte kunde mötas på vissa platser. Lite annorlunda. Vi köpte oss en kokosnöt som vi njöt av, innan vi begav oss mot nästa stopp.

Lagom till den vackra solnedgången nådde vi fram till Pura Luhur Uluwatu, ett tempel beläget på en klippa cirka 70 meter över havet. Ni kan ju ana utsikten härifrån – såå fint! För att komma in i templet, eller det gäller alla tempel här på Bali, var vi tvungna att bära en sarong. Här hade de lila saronger man fick låna som matchade perfekt med alla blommande träd inne på området. Riktigt läckert.

Som vi nämnde i förra inlägget bor vi alltså i Seminyak för tillfället men igår åkte vi tillbaka mot Canggu, till Perencak Beach. Det var dags för surf! Det fanns en del ställen att välja på om man säger så.. Vi hamnade hos killarna på Warung Ayu. För IDR 350.000 (cirka 300:-) fick vi lektion, tröja, hur mycket tid med bräda som vi ville, vatten att dricka samt häng i deras solstolar. Kändes okej. Så hur gick surfen? Det var kul men sjukt jobbigt! Vi båda lyckades få till åtminstone ett par, tre okej åk (alltså, vi kom upp på brädan och kunde stå en stund..) så det kändes bra. Vi är inte helt övertygade om att vi fastnat för detta med surf dock, men har sagt att vi måste prova igen vid ett senare tillfälle för att verkligen ge det en chans. Det blev en sen lunch den här dagen, så på kvällen sedan blev det bara dessert till middag (när man är vuxen får man göra så, haha..). Efter det blev det party, på läckra Mirror Lounge & Club. I en kyrkliknande byggnad i gotisk stil röjde vi till klockan 4 imorse! Det ni.

PS. På Warung Ayu träffade vi andra svenskar för första gången på HELA RESAN :).

Beach- och poolbilderna nedan är från vår dag på Petitenget Beach och Mano Beach House. Vi har provat några stränder kring Canggu och Seminyak nu.. Här lade vi oss först på stranden men upptäckte sedan beachklubben Mano som gav oss tillgång till både pool, hav och käk. Maten här i Indonesien är verkligen magiskt bra btw!

In English: The day before yesterday we rented a motorbike and headed south on Bali. We had heard about the beautiful beaches Dreamland Beach and Padang Padang Beach, and wanted to check them out. With Kristin as driver and Vickan as navigator.

The first beach, Dreamland Beach, was a small beach between rocks with lots of people – and extremely high waves! Here you had to get in the water between the waves and then swim for life to get far enough before the next wave, otherwise you would never make it out. Trying to resist a wave was impossible, whether you wanted to go out or back in, so if you got caught in one you just had to dive under. 

Padang Padang Beach was our next stop. Lots of people here as well but at least the water was a lot calmer. In order to get to this beach we had to walk on a very narrow staircase through the rocks, so narrow you could not meet in certain places. We bought a coconut here and enjoyed a bit of the sun, before we left for the next stop.

Just in time for the beautiful sunset we reached Pura Luhur Uluwatu, a temple located on a steep cliff about 70 meters above sea level. You can imagine the views – so nice! To enter the temple (or all temples in Bali actually) you had to wear a sarong and here they had purple sarongs that you could borrow that matched perfectly with all the flowering trees in the area. Really beautiful. 

As mentioned in our last post we are staying in Seminyak at the moment but yesterday we went back to Canggu, to Perencak Beach. Time for surf lessons! There were so many different places to choose from but we ended up at Warung Ayu´s guys. For IDR 350.000 (about 300:-) we got a lesson, sweater, unlimited time with a surfboard, water to drink and access to their sun chairs. So how did the surf go? It was fun but very hard! Both me and Vickan managed to get at least a couple of okey yokes (that is, we got up on the board and could stand for a while..) so it was fun. We are not completely convinced that we got stuck on this surf thing though, but we have said that we have to give it another try later on. We had a late lunch this day so

Bali

We are in Bali

Sedan i söndags befinner vi oss på härliga Bali. Vi tog oss hit från Java via båt först, från Ketapang till Gilimanuk, sedan med lokalbuss från Gilimanuk till Ubung och slutligen via taxi från Ubung till Canggu.

Lokalbussen var verkligen det – en lokalbuss. Den stannade precis överallt! Mitt under bussresan stannar dessutom chauffören vid ett ”tempel” och kliver ut till kvinnan som väntar där. Ännu en passagerare tänkte vi. Nejdå, inte alls. Istället genomförs en kort ritual och både buss och chaufför får någon sorts välsignelse av kvinnan. När det är klart kommer chauffören tillbaka in. Nu med ris fastkletat i pannan och på halsen, och med en grön kvist bakom ena örat. Inga konstigheter. Vi kör vidare.

I förrgår bytte vi boende från Canggu till Seminyak, och det var också min (Kristins) födelsedag denna dag. Är numer 34 varv runt solen gammal :). Vad hände liksom?! Efter vi checkat in på vårt hotell här i Seminyak var Vickan så snäll och bjöd mig på SPA, så en Coffee Body Peeling fick det bli. Vickan själv tog en massage och jag kunde höra från rummet bredvid hur det knakade och brakade. Haha, lite annan typ av massage här än hemma ju. Till middag på kvällen blev det italienskt och sedan drinks och dans på Motel Mexicola, där vi hamnade av en ren slump. Vi hade gått vår långa shoppinggata ner och skulle precis vända då det började tunna ur med roliga ställen. Då dök detta place upp och här var det party på riktigt! Folk dansade på borden, det var danståg, gamla godingar dundrade ur högtalarna och spritflaskorna skickades runt bland de festglada. Tanterna orkade vara kvar till typ klockan 12 i alla fall.. Haha. Bra födelsedag blev det hursom och jag funderar på om Bali kanske är stället där man borde fira varje födelsedag framöver. Varför nöja sig med mindre?

In English: Since Sunday we find ourselves in lovely Bali. We got here from Java via ferry, then local bus and finally taxi. 

The local bus was really local – it stopped everywhere! In addition, in the middle of the trip, the bus driver stops at a ”temple” and steps out to the woman waiting there. Another passenger we thought. No, not at all. Instead, a short ritual is conducted and both the bus and driver receive some kind of blessing by the woman. When it is ready, the driver returns to the bus. Now with rice stuck in his forehead and on his throat, and with a green twig behind one ear.. Nothing strange about that. We drove on.

The day before yesterday we changed accommodation from Canggu to Seminyak, and it was my (Kristin´s) birthday this day. I am now 34-laps-around-the-sun-old :). What happened?! After checking in at our hotel here in Seminyak, we went to a SPA and Vickan was kind enough to pay for my Coffee Body Peeling as a birthday gift. For dinner we went to an Italian restaurant and after that to Motel Mexicola for drinks and dancing. It was a good day and I wonder if Bali is the place where one should celebrate every birthday from now on. Why be content with less?

Java

About that night..

Det här blev en lång cliffhanger (har inte haft wi-fi på länge), men vi lovade ju återkomma om hur det gick med den där sköna nattsömnen och sovmorgonen vi sett fram emot. Here it comes.

När vi kom tillbaka till hotellet efter vår långa dag på vift, var det alldeles blött i badrummet. En stril ström av vatten droppade nämligen från ventilationen över toaletten. Vi ringde receptionen på en gång, som såg till att skicka upp en reparatör. Klockan var redan rätt mycket och det tog honom en stund att fixa läckaget (han bytte ut något rör eller så) men tillslut fick vi ändå krypa till sängs. Det tog inte många sekunder efter att huvudet landat på kudden förrän vi sov.

Strax innan klockan 06.00 nästa morgon vaknar vi dock med ett ryck. Det låter från badrummet! Jo jag tackar.. Nu droppar det inte bara från ventilationen över toaletten utan även från lampan i duschtaket, vilken dessutom är på väg att släppa från sitt fäste på grund av vattnet. Mörka fläckar sprider sig nu också sakta över taket.. Hej då sovmorgon med andra ord. Blev rumsbyte istället och ännu en lång dag.

In English: This became a long cliffhanger (we have not had wi-fi for a long time), but we promised to tell you what happened with that nice night´s sleep and next morning´s sleep in. Here it comes!

When we came back to the hotel after our very long day, it was soaking wet in the bathroom. A stream of water dripped from the ventilation over the toilet. We called the reception immediately and they sent someone to fix it. It was quite late already and it took him a while to fix the leak (he replaced a tube or so), but finally we could go to bed. It did not take long before we both were asleep.

However, at around 6 am the next morning we are awakened by sounds from the bathroom. Well.. Now it does not just drip from the ventilation but from the lamp in the shower as well, which is on its way to fall down completely because of the pressure from the water. In addition, dark spots are now slowly spreading over the ceiling.. Bye bye sleep in that is. A change of room instead and yet another long day.

Java

Candi Borobudur

Vi lämnade ju vårt härliga boende i Slemen utanför Yogyakarta i måndags och har sedan dess istället bott mitt i smeten i denna stad som är Indonesiens stora kulturella centra. Det blev vi snabbt varse redan första eftermiddagen här då vi, när vi skulle ut och leta efter något lunchställe, hamnade på gator med husväggarna täckta av grafitti. Det visade sig vara elever från en konstskola i närheten som låg bakom. Riktigt läckert! Lunchen intog vi förresten på Lotus Mio, med chokladbutiken Chocolate Monggo vägg-i-vägg, som vi i efterhand insett tydligen är ”kända” ställen här som många rekommenderar. Gott var det, både lunch och choklad :).


Nu till rubriken på det här inlägget – vår tur till världens största buddhisttempel Borobudur, i förrgår den 18:e. Redan klockan 03.30 på morgonen var vi redo för att bli upphämtade i receptionen. ZZzzznark kan man väl säga.. Vår AC hade dessutom fört ett himla väsen under natten så ingen av oss hade sovit ordentligt ens de få timmar vi fått. Jaja, upp och iväg kom vi i alla fall. Templet öppnar för besökare från klockan 06.00 på morgonen men då vi valt att betala extra för att få se soluppgången över templet, var det viktigt att vi kom iväg såpass tidigt för att hinna vara på plats redan innan klockan 05.00. (Så här i efterhand hade vi kunnat nöja oss med vanlig entré till klockan 06.00 då molnen skingrade sig först då, men det är ju svårt att förutse.)



Oavsett moln eller inte var det rätt häftigt ändå, att vara där så tidigt. Från att det varit alldeles bäcksvart och man fått gå upp för trapporna till högsta delen av templet med hjälp av ficklampa, blev det snabbt ljusare så fort solen klättrade över horisonten. Med molnen i vägen bjöds vi på ett läckert lila sken över templet och ute över bergen och skogen som omgärdar templet låg dimman vackert. När solen sedan trängde fram genom molnen försvann detta sken omedelbart och vi fick istället njuta av den snabbt tilltagande värmen och de något klarare vyerna. Trots att detta är Indonesiens mest besökta turistmål måste vi ändå säga att vi är förvånade över hur lätt det gick att få kort utan en massa människor i vägen. Dessa typiska turistmål är lite av en skräck för oss (just på grund av alla människor som är där samtidigt för att titta på/göra exakt samma sak) men här kändes det faktiskt ok. Redan vid runt 06.30 blev det dessutom alldeles lugnt vid templet då så många människor redan lämnat platsen. Om det beror på att templet är hela 55 000 kvm stort och slukar en del människor (inte bokstavligt talat!) eller om det beror på att en frukost väntade i restaurangen när vi kom tillbaka, förtäljer inte historien. Haha.. Rätt coolt ändå, att vi varit vid södra halvklotets största byggnadsverk!




Väl tillbaka vid hotellet blev det poolhäng i några timmar innan vi gav oss iväg till stora shoppingstreetan, Jalan Malioboro. Vickan gick bananas i butikerna och kom hem med frukt, flip flops, två par shorts, en kjol och tre armband, medan jag höll mig till fönstershopping (för er som vet – wow Kristin!) Haha.. Efter middagen gick vi till Hotel Ibis Styles takbar, D´Skybar, och drack drinkar och lyssnade på livemusik. Vi tog en tuk tuk (typ trehjuling) tillbaka till hotellet. Med tanke på den dåliga nattsömnen och tidiga morgonen, och långa dagen vi haft, såg vi fram emot skön sömn nu nästa natt och sovmorgon igår. Hur det gick med det får ni läsa om i nästa inlägg..


In English: So we left our accommodation in Slemen, in the outskirts of Yogyakarta, on Monday and are staying in downtown Yogyakarta since then. This city is Indonesia´s cultural centre and already our first afternoon here we could see signs of that. When trying to find a lunch spot we passed lots of streets where the walls were covered in graffiti and apparently students from a nearby Art School had done these. So cool! We had lunch at Lotus Mio by the way, which we later realized is ”famous” here together with the chocolate store Chocolate Monggo just next to it. We can understand why. Both lunch and chocolate were very good :).

Now, about our header. Yesterday we went on a tour to the world’s largest Buddhist temple – Borobudur. Already at 3.30 am we were ready to be picked up. ZZzzz.. The temple opens at 6.00 am but since we had payed an extra fee to watch the sunrise over the temple, we had to leave that early to be there already before 5.00 am. (If we had known this morning was going to be cloudy the regular entrance at 6.00 am had been fine since the clouds lasted until then, but you can not know that beforehand.) 

However, the experience of being at Borobudur so early was pretty cool. When we arrived it was pitch black and we had to use torches to get to the top of the temple. As soon as the sun started to come up the light turned almost purple and the surroundings looked pretty mystical when covered in the clouds. When the sun finally shine through, the light changed immediately and it got hotter instantly as well. Despite that this is Indonesia´s most visited place we must say we are surprised how easily we could take photos here without a lot of people in the way. These typical tourist destinations are a bit of a horror for us (just because of all the people who are there at the same time

Java

Relaxation deluxe

Oj vilka sköna dagar vi haft här på Joglo Plawang Boutique Villa i Slemen, 45 – 60 minuter norr om Yogyakarta. Avkoppling har stått på agendan.

Först dock – måste ju säga något om hur vi tog oss hit från Jakarta. Vi åkte tåg! Mysigt tänkte vi, man ser landskapet utanför och man har möjlighet att gå omkring lite, att köpa något att äta, att sova.. Vanligtvis vill säga. Först och främst hamnade vi att åka baklänges (trots att vi specifikt bett om att få åka framlänges och fått bekräftat att så skulle bli). Detta föll inte alls väl ut hos mig (Kristin) som ganska snart blev ordentligt åksjuk. Tack killen mittemot som snällt bytte plats med mig! Sätena blev issue nummer två. Två och två, inget armstöd emellan alltså, satt vi som på hårda bänkar utan möjlighet till att ställa ryggstöden. I åtta underbara timmar.. Tåget backade aldrig åtminstone och vi kom fram tillslut i alla fall! Haha.. Från stationen i Yogyakarta tog vi sedan taxi till vårt boende.

Så tillbaka till stället där vi nu har varit de senaste tre nätterna, som vi lämnar imorgon. Hotellet består av fristående hus i traditionell javastil, som varsamt renoverats till fina boenden i olika kategorier. Inklämt mellan djungelliknande växtlighet och en porlande bäck är här väldigt lugnt och skönt, och poolen är magiskt vacker! Vi är nästan ensamma här så någon trängsel i restaurangen är det knappast. Jag (Kristin) kan ärligt erkänna att det kliade lite i kroppen första dagen (av att inte ha något att göra) men det gick snabbt över. Vi har badat, promenerat, lyssnat på dokumentärer och bara njutit till max. Personalen här är jättetrevlig och får oss att känna oss väl omhändertagna. Enda orosmomentet skulle möjligtvis kunna vara det djur (vad det nu är) som så ihärdigt verkar försöka komma in till oss genom taket om nätterna. Det är något som flaxar och typ skriker, men som samtidigt kan springa snabbt över hustaket där vi tydligt kan höra dess klor.. Hmm, högst oklart.

In English: Such great days we have had here at Joglo Plawang Boutique Villa in Slemen, located about 45 – 60 minutes north of Yogyakarta. 

First however, we have to say something about how we got here from Jakarta. We went by train! So cozy we thought, when you can see the landscape outside the window and go around a little, maybe buy something to eat and even rest for a bit. Usually, that is. First of all we were seated going backwards (even though we specifically asked for seats facing front and was confirmed such seats). This did not work at all for me (Kristin) and I got sick almost right away. Thanks to the guy who kindly swapped seats with me! The seats became issue number two. Two and two, without an armrest between, we sat on hard bench-like seats without the opportunity to change the backrests. For eight wonderful hours.. The train never backed at least and we finally got to Yogyakarta! Haha.. From the train station in Yogyakarta we then took a taxi to our accommodation.

But now back to the place where we have been staying for the last three nights, which we leave tomorrow. The hotel consists of detached houses in traditional Javanese style, carefully restored to fine accommodation in different categories. Between jungle-like vegetation and a babbling brook this place is very calm and nice, and the pool is magically beautiful! We are almost the only ones staying here so we do not have to worry about a queue in the breakfast restaurant. I (Kristin) can honestly admit I was a bit bored here the first day (of having nothing to do) but it quickly changed. We have bathed, walked, listened to documentaries and just enjoyed the peace and quit. The staff here are very nice and make us feel cared for. The only possible concern could be the animal (whatever it is) which so persistently seems to try to come in to us through the roof during the nights. It is beating its wings and kind of screams, but at the same time it can run very quickly over the roof where we clearly can hear its claws. Hmm, most unclear.

Java

Jakarta

 Några snabba från Indonesiens huvudstad Jakarta, på Java.
 
  • Tågresan från flygplatsen till tågstationen i centrala Jakarta (Sudirman Baru) är den märkligaste vi någonsin gjort. Vi kör som vanligt i kanske 20 – 30 minuter. Sedan stannar tåget i ett par minuter innan det börjar backa. Hmm, kanske har något blivit fel och vi måste backa för att kunna köra på på ett annat spår tänker vi. Det backar dock en bra bit och vi börjar nästan känna att vi snart måste vara tillbaka på flygplatsen. Då är vi istället plötsligt framme vid rätt station, alltså Sudirman Baru! Hur tusan gick det till?!
  • Vi hade fått höra att man inte kan promenera i den här staden, men det håller vi nog inte med om. Absolut, trafiken är ett kapitel för sig, men det är den ju i typ varje asiatisk storstad. Vi promenerade utan större problem drygt två kilometer idag, till en annan tågstation än den ovan, för att köpa biljetter till tåget till Yogyakarta imorgon. Visserligen hamnade vi på busstationen först och förstod inte alls vad problemet var när vi kom till kassan (eftersom ingen där kunde ett ord engelska), men tillslut fick vi åka med gratis med buss till rätt station och kunde fixa biljetterna.
  • Vi har haft vårt första poolhäng för resan. Såå skönt!
  • Vi har druckit öl! Varken jag (Kristin) eller Vickan gillar öl men här har dom en som heter Bintang Radler Lemon, vilken då alltså är med mycket citronsmak, och den var riktigt god! Vi lär knappast bli berusade på den med tanke på alkoholhalten, men läskande var det i alla fall.
  • Vi kan konstatera att även här är människor väldigt vänliga och hjälpsamma (vi märkte det redan på Sumatra). Ser man det minsta vilsen ut är de snabba att hjälpa till. Idag fick vi till och med poliseskort över gatan, haha.
  • Klockan ringer dödens tidigt imorgon. Over and out.

In English: A few points from Indonesia´s capital Jakarta, on Java.

  • The train journey from the airport to the train station in central Jakarta (Sudirman Baru) is the strangest one we have ever had. We go as usual for maybe 20 – 30 minutes before the train stops for a few minutes, and then starts going backwards. Hmm, maybe something has happened and we need to go backwards to be able to change track we think. It goes backwards for quite some time though and we almost begin to feel that we have to be back at the airport soon. Then suddenly we arrive at the right station, Sudirman Baru! How on earth did that happen?!
  • We had heard that one can not walk in this city, but we have to disagree. The traffic is definitely a bit of a challenge, but in what bigger city in Asia is it not? We walked about two kilometers today, without any major problems, to get to a train station where we could buy tickets for Yogyakarta tomorrow. We ended up at the bus station at first, and did not understand at all what the problem was when we got to the checkout (because no one could speak English), but we were allowed to go by bus to the right station for free and could purchase our tickets.
  • We have had our first day by the pool. Soo nice!
  • We have been drinking beer! Neither I (Kristin) or Vickan like beer but here they have one called Bintang Radler Lemon, which tastes a lot of lemon, and it was really good! We can hardly get drunk on it because of the alcohol content, but it was refreshing at least.
  • We have noted that here too people are very friendly and helpful (we noticed this already on Sumatra). If you look the slightest lost they are quick to help. Today we even got a police escort across the street, haha.
  • The alarm rings dead early tomorrow. Over and out.
Sumatra

Island-life

Nu har vi anlänt till vårt hotell i Medan (ja, vi har återvänt till Medan för en natt innan flyget går till Jakarta imorgon) efter några nätter på Samosir Island, mitt i Lake Toba på Sumatra, där vi bott i en liten by som heter Tuktuk. Det har varit intensiva dagar som resulterat i ytterligare myggbett, ömma rumpor och extrem vitlökssmak i munnen. Något diffust kanske men förklaring kommer :).

Vi tog bilfärja över från Parapat på fastlandet i fredags, för att komma till Samosir Island, och vi hann med en hel del under våra dagar på ön. Vår guide tog oss med till flera olika små byar där vi fick lära oss om Batak-folket, som ursprungsbefolkningen heter på ön. Vi fick bland annat besöka ett traditionellt hus, vilka är bara kanske 50 kvm stora där hela åtta familjer (!) bor, och se traditionell dans som används vid olika ritualer. Vi har käkat på olika lokala restauranger runt om på ön och provat det ena nya efter det andra, främst i fruktväg (bilden nedan visar ”snake skin fruits”), och vi har besökt en lokal pub där ett band spelade live. Vi har även fått höra om hur begravningsceremonier går till. Här måste man kvalificera sig för att få en ordentlig begravningsplats, det ni, och har man blivit begravd en gång är det inte ovanligt att man grävs upp tillbaka och får typ en ny begravning när det bara återstår ben.

Igår, söndag, var vi iväg på en fyra timmar lång cykeltur på ön. En riktigt ”challenging tour”, som vår guide uttryckte det. På smala, branta och steniga vägar/stigar cyklade vi upp för berget som finns mitt på ön (eller vi kom upp en bit på bergssluttningen i alla fall). Det är härifrån de ytterligare myggbetten och de ömma rumporna kommer in i bilden.. Då varken jag (Kristin) eller Vickan cyklar särskilt mycket hemma kändes turen av både här och där ganska snabbt och det är minst lika ont idag kan vi lova, haha. Kul var det hursom! På kvällen blev det middag på Jenny´s där vi provade friterad tacos. Det är härifrån vitlökssmaken härstammar ifrån.. Jösses vad guacamole (med vitlök) det var på. Gott, gott!

På vår väg till Medan idag stannade vi för lunch efter vägen och fick prova på en typiskt Sumatransk (om man säger så) lunch. Flera rätter dukas fram på bordet, utan att man gjort en beställning, och sedan delar alla kring bordet på det. De rätter man rör eller äter av betalar man för, de rätter man väljer att lämna tar de tillbaka in i köket och bjuder till nästa sällskap. Vet inte riktigt vad Livsmedelsverket skulle tycka om det här men vi antar att det inte blir en hit i Sverige inom en snar framtid.. Haha. Gott och smakrikt var det i alla fall.

In English: We have now arrived at our hotel in Medan (yes, we are back here for one night before our flight leaves for Jakarta tomorrow) after a few nights at Samosir Island, in the middle of Lake Toba at Sumatra, where we have stayed in a small village called Tuktuk. We are back here with additional mosquito bites, sore asses and extreme garlic taste in our mouths. An explanation why will follow :).

We took the car ferry from Parapat on the mainland on Friday, to get to Samosir Island, and we did a lot while on the island. Our guide took us to several local villages where we were taught about the Karo people, who are indigenous to the island. For example we visited a traditional house, which is only about maybe 50 sqm big shared by eight families (!), and watched a traditional Batak dance performance used for different rituals. We ate at several different restaurants around the island and tried lots of new food and fruits (the photo above shows ”snake skin fruits”), and saw a local live band at a pub. We also got to learn about the Karo people´s funeral ceremonies. Here you have to qualify to get a proper burial place and once you have been buried, it is not uncommon for you to be excavated and get a new funeral when there are only bones left.

Yesterday, on Sunday, we went off on a four-hour long bike ride. A ”challenging tour”, as our guide put it. On narrow, steep and rocky roads/trails we rode up the mountain, located in the middle of the island (or at least we got up a bit on the hillside). This is from where the additional mosquito bites and sore asses come from. It was fun though! In the evening we had dinner at Jenny´s, where we tried fried tacos. That is where the garlic flavor stems from..

On our way to Medan today, we stopped for lunch and had a typical Sumatran meal. Several dishes are served on the table without anyone making an order and then the people around the table share it all. The dishes you touch or eat you pay for, the ones you choose to leave are being brought back into the kitchen and

Sumatra

Wow!

Alltså, vilka dagar vi haft i djungeln :).

Vi anlände vår mysiga Eco Lodge i Bukit Lawang i tisdags, strax innan lunch, och checkade in i vår bungalow som var simpel men fullt fungerande. Visserligen fick vi ta kallduschar (då varmvatten inte fanns) och svettas på nätterna (då air condition inte fanns) men det är ju en del av charmen när man befinner sig mitt i ingenstans! Med stora fönster mot den lummiga djungeln och med makaker på taket var det verkligen ”jungle style” på hela upplevelsen. Till själva lodgen fick vi dessutom gå över en hängbro som var ok för max åtta personer samtidigt..

Vi startade vår vistelse med en väldigt god lunch i lodgens restaurang innan vår guide tog oss med på en enklare djungelpromenad med avslutande bad i en flod. Vi fick även en tur i ”Bat Cave” för att få se fladdermöss, en mindre sort som vi dock inte kommer ihåg namnet på tyvärr. På kvällen blev det sedan middag i hotellets restaurang igen, innan det var dags för sängen.

Dag två ringde klockan tidigt och redan 7.30 var vi iväg – idag stod förhoppningen att få se orangutanger på agendan, och SOM vi fick vad vi önskade! Vi behövde inte gå mer än kanske 10-15 minuter så står en 80 kg hanne och sträcker på sig uppe på en kulle. I träden sitter honan och två ungar. Här kryllade dessutom av långsvansade makaker. Vi stannade så klart länge och fotade och filmade. Vilken upplevelse! Det var dock inte stopp där utan när vi tagit oss djupare in i djungeln får vi se fler och fler. Både honor, hanar, och ungar – en unge var dessutom bara cirka en månad gammal. Naaww.. Tro det eller ej men vi får även se när två orangutanger parar sig, vilket är väldigt ovanligt (inte själva parningen men att man får se det..). På eftermiddagen tog vi sedan en promenad på egen hand längs Bukit Lawangs ”strandpromenad” bland butiker, mysiga lodger och djungeln så klart. Såå häftig by! Middagen fick bli på en av de mysiga restaurangerna efter vägen; kokos, banan – och chokladpannkaka med passionsfruktsjuice till. Mums!

Vi var ordentligt trötta när vi kom tillbaka till vår lodge på kvällen så båda såg fram emot en natts skön sömn. Det gick sådär med det.. Förutom att jag (Kristin) fått galet många myggbett under djungelturen på förmiddagen (som unisont naturligtvis satte igång och kliade som mest precis när jag lagt mig), bröt världens åskoväder ut. Blixtar, dunder och ett galet smattrande mot plåttaket. Om vi säger som så här, det blev inte så många timmars sömn som vi hade önskat.. Haha.

PS. Victoria fick sin väska redan innan vi lämnade Medan så hon slapp göra djungelturen i sandaler :).

In English: We have had some quite amazing days in the jungle :).

We arrived at our Eco Lodge in Bukit Lawang on Tuesday, right before lunch, and checked in to our bungalow which was simple but functional. We could have cold showers only (since there was no hot water) and was swetting during night (since there was no air-con) but that is all part of the charm when being in the middle of nowhere! With huge windows facing the lush garden and with macaques playing on the roof, this was a jungle style experience for sure. In addition, to get to the lodge we had to walk on a suspension bridge made for maximum eight persons crossing at the same time..

We started our stay here with a very tasty lunch in the lodge´s restaurant before our guide took us on a jungle trek with a bath in the river as a finish. We also got to see a Bat Cave full of bats. In the evening we had dinner in the lodge´s restaurant again, before going to bed. 

Day two the alarm set off early and already by 7.30 am we were on our way. Our mission – to see wild orangutangs. And so we did! We did not have to walk for more than maybe 10-15 minutes before we saw a male orangutang of aproximately 80 kg, standing up on a hill. In the trees above him was the female and two babies. We could also see a lot of long tailed macaques. Obviously we stayed here for a long time, taking photos and videos. What an experience! It did not end here though but when we came deeper into the jungle we saw more and more orangutangs – males, females and babies. One baby was as young as only about one month. Naaww.. Believe it or not, we also got to see two orangutangs mating and that is very unusual (not that they mate but the fact that we got to see it..). In the afternoon we went for a walk on our own along the ”beach promenade” of Bukit Lawang. Such a cool village! We had dinner at one of the restaurants along the way: coconut, banana and chocolate pancakes with passion fruit juice. Yummy!

We were extremely tired when we got back to our lodge in the

Sumatra

And we are here!

Inget äventyr utan lite äventyr!

Efter totalt nästan 20 timmars resa är vi så på plats i Medan på Sumatra och har checkat in på vårt hotell, Le Polonia Hotel & Convention. Vårt nyckelkort krånglade en del men tillslut så fick vi komma in på rummet. Hotellet är ett fyrstjärnigt hotell lite utanför centrum där vi nu ska sova våra första två nätter. Det är ett fint hotell, om än något slitet, men vi är oklara över prioriteringen i badrummet – här finns sykit men ingen tvål!

Alla väskor behagade dock inte dyka upp som planerat utan är på egna äventyr någonstans i världen, så en av oss (Vickan) får sova utan nattsärken inatt och göra djungelvandringen i sandaler (om inte väskan kommer imorgon). Haha, vi får verkligen hålla tummarna att den gör det.. Flygbolaget Silk Air var snabba med ersättning åtminstone, så plus för det.

Nu är klockan över midnatt här och det är dags att sova. Imorgon väntar en guidad tur här i Medan.

God natt!

In English: No adventure without some adventure!

After almost 20 hours of traveling we are finally in Medan, Sumatra, and have checked in at our hotel, Le Polonia Hotel & Convention. Our key card did not work at first but after some time we got access to our room. The hotel is a four star hotel just outside central Medan and we will be staying here for our first two nights. It is a nice hotel, although a bit run down, but we are a bit confused about their priority – there is no soap in the bathroom but two sewing kits!

All bags did not have the courtesy to show up as planned though, but is on its own trip somewhere in the world. One of us (Vickan) will therefore have to sleep without her night gown tonight and make the jungle trek in sandals (if the bag does not show up tomorrow). Haha, we better hope it does.. Silk Air was very fast in giving a compensation at least, so thumbs up for that. 

Now it is over midnight here and we are off to bed. Tomorrow we will have a guided tour here in Medan.

Good night!