Just nu är Victoria på vift på egen hand. Om ni vill följa med henne till Mexiko, så kan ni göra det här: victoria.mappingtheworld.se
In English:
Right now, Victoria is traveling on her own. If you want to accompany her to Mexico, you can do so here: victoria.mappingtheworld.se
Ni kanske undrar hur det är egentligen, att turista i Iran – om det är lätt eller svårt, vad saker kostar, hur trafiken ser ut, vad som krävs för att få komma in i landet osv.? När vår resa nu närmar sig sitt slut, efter drygt två veckor på plats, tror vi oss ha fått lite koll. Så här på väg tillbaka norrut i landet, för att avsluta resan i Tehran där allt började, tänkte vi att vi passar på att göra ett inlägg om lite blandat smått och gott.
Att resa in i landet.
För att få resa in i Iran måste du få en inbjudan från någon med iranskt medborgarskap eller från en resebyrå som är baserad i landet. I vårt fall var det enkelt löst eftersom Shaho, som vi reser med, är härifrån. Svenska medborgare måste sedan ansöka om ett E-visum, vilket en resebyrå här gärna hjälper till med. Med anledning av eventuella reserestriktioner till USA efter en resa till Iran, kan det vara bra att veta att man inte får någon avslöjande stämpel i passet med just E-visum, utan istället är det visumet som stämplas när man landar på någon av flygplatserna i Iran. Man behöver dock kunna visa upp ett bevis på sin reseförsäkring för att få sitt visum stämplat och det behöver tydligt framgå på detta bevis att försäkringen gäller för just Iran. Har man inget intyg med sig kan man köpa en reseförsäkring på flygplatsen för 14 Euro (2019-10-12).
Valuta och betalning.
Utländska kreditkort fungerar inte i Iran, så man behöver ta med sig sin reskassa från Sverige. Växla till Euro i Sverige och växla sedan till Rial på ett växlingskontor i Iran. Valutan är dock inte helt lätt att förstå sig på, så det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska betala något. Den officiella valutan är alltså Rial, men dagligen används istället främst Toman. 500 000 Rial är 50 000 Toman, vilket i sin tur är cirka 50 SEK. 1 miljon Rial är 100 000 Toman, vilket i sin tur är cirka 100 SEK osv. För att slippa prata om en massa nollor benämns dock gärna större summor i Toman i mindre tal än de egentligen är. 50 000 Toman kan till exempel benämnas som 50 Toman. Man får med andra ord gissa sig till vad saker kostar för att på så vis köra uteslutningsprincipen vilket pris som egentligen menas. Vi kan lova, för någon som inte har riktig koll på vad saker kan tänkas kosta är det jätteknepigt. Så vad kostar saker och ting i det här landet då? Entréer till olika moskéer, museer etc. kostar cirka 20 SEK för oss som turister och cirka 3 SEK för Shaho. Shaho har dock ofta fått sitt inträde gratis som tack för att han tar med två turister. När vi äter middagar landar notan på allt från 30-40 SEK per person till 300 SEK per person på finare restauranger. Ett helt gäng bananer och clementiner från ett fruktstånd kostar cirka 25 SEK. Bränsle är extremt billigt – 1 liter bensin kostar mindre än 1 SEK!
Vägnätet och trafiken.
Vi har ju tagit oss genom landet med bil, så det känns som vi fått bra koll på vilka regler som gäller här och inte. Läs gärna våra punkter med glimten i öget. Inget ont är menat :).
Människorna.
Vi måste säga att vi båda slagits av hur trevliga alla (nästan) människor här är. De är väldigt vänliga och hjälpsamma, men inte påträngande. Vi har visserligen Shaho med oss, som både är man och iranier, som kanske påverkar hur vi blir bemötta (det är svårt för oss att avgöra), men hursomhelst är människorna vi mött verkligt trevliga mot honom också. Självklart är det ofta svårt med språket. Några kan engelska, många kan det inte, men så är det ju på många platser runtom i världen. Shaho har pluggat persiska med oss under hela resan och visst har vi lärt oss en del användbart!
Salam: Hej
Merci: Tack
Are: Ja (till någon man känner)
Bale: Ja (till någon man inte känner)
Bebakhshid: Ursäkta
Takhfif: Rabatt (på priset)
Berim: Ska vi (gå)?
Vi har även lärt oss de persiska siffrorna, så nu klurar vi gärna ut priser, bilnummer och dylikt på egen hand. Man läser texter bakifrån och från höger till vänster, men just siffror läser man ändå precis som vi.
Maten.
Som ni kanske redan förstått äter man väldigt mycket kebab och ris här. Det är dock inte kebab så som vi äter den i Sverige, utan här får man stora kött, fisk- eller kycklingbitar på spett. En stor portion ris serveras till och kanske lite grönsaker. Vad som verkligen saknas är en sås! Vi tycker att det blir väldigt torrt. Kristin tycker dessutom att alla spett smakar citronaktigt – som att köttet, oavsett vilken sort, blivit marinerat i samma marinad. Ytterligare mat som är klassiker är rätter med saffran. Nog för att vi gillar lussebullar, men här kan ris, glass, bakverk, dricka och grytor ha smak av saffran, och det blir lite mycket av det goda. Till maten dricker man rosvatten. Tänk er vad tvål luktar, så förstår ni smaken.. För en nötallergiker är det heller inte helt lätt. Man klämmer gärna in valnötter och andra nötter både här och där och att det framgår på menyn är inget man kan räkna med. Saken är den att vi nog aldrig tidigare varit i ett land där menyerna varit så sparsmakade som här. Det kan stå ”kyckling” på fyra olika rader, men inte vad som skiljer dessa kycklingrätter åt. Shaho har det minsann inte lätt att försöka förklara för oss vad vi kan beställa :).
In English:
You might be wondering how it is being a tourist in Iran – if it is easy or difficult, if it is expensive or not, what the traffic is like, what the travel requirements are etc.? As our journey is now almost over, we think we have got a pretty good idea and thought we would do a post about all this.
Travel requirements.
You have to be invited to Iran by someone with an Iranian citizenship or by a travel agency based in Iran, to be able to come here. In our case it was easy since Shaho, who we are traveling with, is from Iran. Swedish citizens then have to apply for an electronical VISA, which a travel agency can help you with in case you are not being invited by one. Due to possible travel restrictions to the US after a trip to Iran, it might be good to know that you do not get a revealing stamp in the passport, but instead it is the E-VISA that get stamped. You need to be able to show proof of your travel insurance to get your VISA stamped, however. Make sure the insurance applies to Iran in particular and that it shows clearly on the insurance paper that is the case. If you do not have a certificate with you, you can buy a travel insurance at the airport for 14 Euro (2019-10-12).
Currency and payments.
Foreign credit cards does not work in Iran so you need to bring Pound, Euro or Dollar, and then have it exchanged to Rial here in Iran. However, the currency is not completely obvious here. The official currency is Rial, but daily Toman is used instead. 500 000 Rial is 50 000 Toman, which is approximately 4 GBP. 1 000 000 Rial is 100 000 Toman, which is approximately 7 GBP etc. It does not end here, however (if this is not tricky enough..). In case something is a bit more expensive you do not see the entire sum in Toman, but instead 50 is in fact 50 000. This means you have to have an idea of what things cost, and use the exclusion principle. We can promise you, that for someone who does not have a clue of what things might cost, it is very tricky.. So what is the cost of things in this country then? Entrance fees to various mosques, museums etc. cost about 1,5 GBP for us and about 0,3 GBP for Shaho. However, Shaho has often received his entries for free as a thank you for bringing along two tourists. Dinners cost from between 2 – 3 GBP per person up to 25 GBP per person at finer restaurants. A whole bunch of bananas and clementines from a fruit stand cost about 2 GBP.
Road network and traffic.
Since we have been traveling through Iran by car, it feels like we have got a good idea of which traffic rules that apply here and which rules that are not. Please read our list with a smile on your face. No harm is meant by it :).
The people.
We have to say that we are both struck by how nice all (almost) people are. They are friendly and helpful, and not intrusive. We do know that Shaho, who is both man and Iranian, may influence how we are treated (it is difficult for us to decide), but people we meet are usually really nice to him too, and that is a good sign. Of course, the language barrier is often difficult. Some speak English but many cannot, like in many places around the world. Shaho has been teaching us Persian words throughout the journey and certainly we have learned some useful ones!
Salam: Hej
Merci: Thank you
Are: Yes (to someone you know)
Bale: Yes (to someone you do not know)
Bebakhshid: Excuse me
Takhfif: Discount (on price) Berim: Shall we (go)?
We have learned the numbers as well so now we are happy to find out prices, car numbers and so on, on our own. You read texts starting from the back here, and from right to left, but you read numbers just like we do.
The food.
As you may already have understood, you eat a lot of kebab and rice here. It is not kebab as we eat it in Sweden, however, but instead large meat, fish or chicken pieces on a skewer. A large portion of rice is served with it, and maybe some vegetables. Unfortunately it is almost never served with a sauce, which therefore makes it pretty dry. Kristin also thinks that all skewers taste a little lemon-like, as if they, whatever type of meat, have been marinated in the same marinade. Dishes with saffron are other classics. We do like saffron buns, but here everything from rice, ice cream and pastries to drinks and pots have the taste of saffron. It gets a little too much. To it, you drink rose water. Imagine what soap smells like – that is the taste. For someone with a nut allergy it is not easy either. You find walnuts or other nuts here and there in food and pastries, and you cannot expect it to be mentioned in the menu. The thing is, that we have probably never been to a country where the menus have been as savory as here. It can say ”chicken” on four different rows, but no further explanation to what the difference between these dishes are. Shaho has not had an easy job trying to explain to us what we can order :).
Vi har haft Qeshm som utgångspunkt även för att besöka ön Hormuz. Båten över tog kanske 40 minuter, så perfekt för en dagsutflykt. Vi har suktat efter lite mer natur på den här resan, och just Hormuz är känd för sina många olika naturfenomen och dramatiska landskap.
Först på vår tur (tuk tuk-förarna i hamnen har en slinga de brukar köra, med stopp på de mest populära platserna) var Silence Valley. Wow! Här är det verkligen som att befinna sig på en annan planet! Det karga landskapet, som består av stora saltberg och klippor, sträcker sig långväga och det ligger verkligen en tystnad över bergen som gör skäl för namnet. På vissa ställen har saltet kristalliserat sig så det ser ut som stora diamanter i berget, på vissa ställen ligger det som snö på backen. Man kan nästan luras att tro att det är kyligt i luften, också med tanke på alla kläder vi (måste) har på oss, men nej – så är verkligen inte fallet. Trots att vi var iväg på vår runda långt innan lunchtid, låg temperaturen på säkert 35 grader här redan.
Ett annat av stoppen som bjöd på riktigt häftig miljö var Rainbow Valley. Inte för att färgerna var riktigt så framträdande som vi sett på bilder härifrån, men det var vackert ändå. Då det är väldigt torrt här i södra Iran just nu kunde vi följa den tomma vattenfåran djupt in i landskapet, vilket är vackert i sig – med eller utan färger.
Även the Valley of the Statues, Silver and Red Beach och en strand som årligen skiftar utseende och inspirerar mattläggare att härma dess mönster, ingick i turen. Tre fantastiska naturfenomen på sina sätt. Den förstnämnda bjöd på magisk utsikt och häftiga skulpturer likt ansikten i berget. Den andra bjöd på riktigt gnistrande svart strand mot det turkosblå havet, och den sistnämnda bjöd på ”årets mattmönster” som sagt. Vår tuk tuk-förare Mohammad visade oss en bild på en matta som skapats med strandens mönster, och det var verkligen likt.
Tro det eller ej men vi fick äntligen bada också! Mohammad var så snäll och körde oss långt bort på ön, där vi var alldeles själva, så att vi kunde få njuta av ett dopp i det varma vattnet. Det var såå skönt efter en dag av turistande i nära 40-gradig värme.
Innan vi återvände till färjan för att åka tillbaka till hotellet på Qeshm, åt vi lunch också – hemma hos Mohammad. Han var så snäll och bjöd hem oss, och hans fru hade lagat maten så den var klar precis till att vi klev innanför dörren. Vi fick ju se ett iranskt hem när vi besökte Shahos moster i Tehran, men jätteroligt att få se ytterligare ett. Utsidan avslöjade definitivt inte hur fint de hade det inomhus.
In English:
We have had Qeshm as a starting point for visiting the island of Hormuz as well. It is located only 40 minutes by boat from Qeshm, so perfect for a day trip. We have been longing for more nature on this trip, and Hormuz in particular is known for its many different natural phenomena and dramatic landscapes.
First on our trail (the tuk tuk drivers in the harbor have a trail they usually run, with stops at the most popular places) was Silence Valley. Wow – like being on another planet! The rugged landscape, which consists of large salt mountains and cliffs, extends far and wide and there really is a silence over the mountains that justify the name. In some places the salt has crystallized so it looks like big diamonds, in some places it looks like snow. You can almost be fooled into thinking it is chilly in the air, as well because of all the clothes we (must) wear, but no – that is not the case. Even though we started our tour long before noon, the temperature was probably 35 degrees here already.
Another one of the stops, that offered a really cool landscape, was Rainbow Valley. Not that the colors were as prominent as we have seen in photos from here, but it was beautiful anyway. As it is very dry here in southern Iran right now we could follow the empty waterway deep into the landscape, which is as beautiful in itself – with or without colors.
Also the Valley of the Statues, Silver and Red Beach and a beach that changes appearance every year and inspires carpet makers to mimic its designs, were included in the tour. Three fantastic natural phenomena in their own way. The first one offered magical views and cool sculptures looking like faces in the mountain. The second one was a sparkling black beach against the turquoise blue sea, and the last one showed ”the pattern of the year”, as mentioned above. Our tuk tuk driver Mohammad showed us a photo of the rug created with the beach pattern, and it really looked the same.
We got to swim too, believe it or not! Mohammad was so kind to drive us to a beach where we were all alone, so we could enjoy a swim in the warm water. It was so nice after a day of touring in near 40 degree heat.
Before going back to the ferry, to return to the hotel at Qeshm, we ate lunch at Mohammad’s home. He was so kind and invited us, and his wife had cooked so the food was ready just before we stepped inside the door. We got to see an Iranian home when we visited Shaho’s aunt in Tehran, but it was great to see another one. The outside definitely did not reveal how nice it was indoors.
Moskéer och stadsliv har bytts mot natur och ö-liv för några dagar. Vi har checkat in på mysiga Irman Boutique Hotel i Qeshm, på ön Qeshm i Persiska viken. Hela ön är en UNESCO Global Geopark, vilket innebär att just detta område är av vikt för att förstå jordens evolution. På ön får endast ett begränsat antal människor bo så för att få flytta hit krävs särskilda tillstånd. De som bor här har andra registreringsskyltar på sina bilar än vad övriga Iran har och de behöver inte betala skatt i samma utsträckning som de som bor på fastlandet.
Vi har inte tagit med vår bil till ön utan under vår dag här på Qeshm har vi istället haft en egen chaufför som tålmodigt väntat på oss vid varje sevärdhet. Vi har besökt Khorbas Cave, Chahkooh Canyon och åkt båt i mangroveskogen i nationalparken Hara Forest. Det är verkligen häftiga landskap här – och hett! Vi har säkert haft 38 grader och då är det ändå inte högsommar än.
Dessutom hyrde vi en båt och åkte över till närliggande Hengam Island för ett kort besök även där. På själva ön såg vi inte mer än den lilla marknaden på stranden, som tyvärr bara sålde saker man inte ska köpa (som snäckor, produkter från haj etc.), men i vattnen utanför ön såg vi desto mer. Inte långt från land finns nämligen ett område dit delfiner ständigt återkommer, och vi hade turen att få se ett ordentligt stort stim. De är ju så fina!
In English:
Mosques and city life have been replaced with nature and island life for a couple of days. We have checked in at cozy Irman Boutique Hotel in Qeshm, on Qeshm Island in the Persian Gulf. The entire island is an UNESCO Global Geopark, which means this particular area is important for understanding the Earth’s evolution. Only a limited amount of people can live on the island, so special permits are required to move here. Those who live here have different registration plates on their cars than the rest of Iran, and they do not have to pay taxes to the same extent as those living on the mainland.
We did not bring our car to Qeshm but instead we have had a driver taking us to all the places we wanted to see. We visited Khorbas Cave, Chahkooh Canyon and took a boat to the mangrove forest in Hara Forest Protected Area. The landscape here is really cool – and hot! We have had about 38 C and it is not even summer yet.
Also, we rented a boat to go to the island of Hengam, for a quick visit. On the actual island we just saw the small beach market, which sold only items you are not supposed to purchase (like sea shells, skin products made from shark etc.), but off the coast we saw more. Not far from land there is a spot where dolphins regulary show up, and we had the pleasure of seeing lots of them. They are really so pretty!
Shaho har pratat så varmt om Shiraz, att detta är hans favoritstad efter Tehran som är hans födelsestad, så vi har verkligen sett fram emot besöket här. Tyvärr, måste vi säga, fick vi nog ingen rättvis bild riktigt av staden då nästan allt var stängt på grund av helgdag. Lite dålig tajming av oss men så blir det ibland. En del turistställen var öppna i alla fall, så det fick bli besök där.
Slottet, eller fortet, Karim Khan Citadel fick bli vårt första stopp för dagen. Slottet var Mohammad Karim Khan Zands, grundaren av Zanddynastin på 1800-talet, bostadskvarter. På insidan portarna döljer sig, förutom en massa rum som man inte har tillträde till, en härlig trädgård och slottets eget badhus.
Härnäst besökte vi gravplatsen för den berömda persiska poeten Hafez, Tomb of Hafez. Hit, till paviljongen och den omgärdande trädgården, kommer människor för att visa sin respekt, koppla av eller kanske gå på dejt. Här finns även ett tehus.
Next stop – Nasir-ol-molk Mosque. Ännu en av alla dessa vackert mönstrade moskéer som finns i det här landet. Här finns dessutom ett rum där de färgade fönstren skapar jättevackra mönster på golvet när solen skiner in. En del bilder härifrån som man finner på Google är verkligen såå fina, men vi insåg snabbt att det är omöjligt att lyckas ta en sådan bild under öppettiderna på grund av alla människor. Det fick bli vad det blev!
Även nästa stopp blev ett moskébesök, till Shah Cheragh, och detta blev det krångligaste besöket hittills på resan. För det första behövde vi låna kläder för att täcka oss ytterligare. Moskén används mer aktivt av troende än andra moskéer vi besökt, och då räckte tydligen inte våra kläder (trots att vi ju redan var heltäckande). För det andra var vi tvungna att vänta på en guide från ”International Affairs”, då vi inte fick gå in på egen hand. Det visade sig finnas endast en guide att tillgå från den avdelningen så det tog ett bra tag innan hon kom, och medan vi väntade kom det fram en kvinna helt täckt i svart som hade kommentarer om vår klädsel. Hon började dra i huvorna på våra lånade kappor och uppmanade oss att ta dom på oss. Shaho protesterade och sa att det måste vara ok eftersom vi blev insläppta, och efter en stund gav hon motvilligt med sig. Det lilla krånglet att komma in var dock värt det. Moskén var jättevacker och i herrarnas avdelning, den vi fick besöka eftersom Shaho var med, gnistrade och glittrade det så väldigt så. Kristallkronan på bilderna nedan är gjord i riktigt guld, och på väggarna och i taket sitter mängder av vackert ihopsatta spegelglasbitar.
Efter en svalkande kaffedrink/smoothie på hotellet (vi fick åka tillbaka dit eftersom allt var stängt i Shiraz som sagt) var det så dags för dagens sista besök. Den botaniska trädgården Eram Garden stod på menyn. Det här är en av Irans mest välbesökta trädgårdar och det var verkligen en riktigt skön oas mitt i staden.
När vi kom tillbaka till hotellet fick vi äntligen chansen att bada för första gången på resan. Det har inte varit så lätt att få till tidigare, i ett land där kvinnor måste skyla sig ständigt och där män och kvinnor absolut inte får bada tillsammans. På vårt hotell hade de dock två olika poolavdelningar, så att vi alla tre ändå kunde bada samtidigt :). Så klart var vi tvungna att bada i badmössor (vi tog bild men anar att den är för ”naken” för att publiceras här) och på morgonrockarna fanns huvor för att täcka håret med, till och från plurret.
In English:
Shaho has talked so warmly about Shiraz, that this is his favorite city in Iran after Tehran, which is his birthplace, so we really looked forward to the visit here. Unfortunately, we must say, we probably did not get a fair look at the city as almost everything was closed due to public holidays. A little bad timing on our part, but it is what it is. At least some tourist spots were still open.
The castle, or fortress, Karim Khan Citadel, was our first stop of the day. The castle was Mohammad Karim Khan Zand’s, founder of the Zand dynasty in the 19th century, residential neighborhood. Inside the gates hide, besides a lot of rooms one do not have access to, a lovely garden and the castle’s own bath house.
Secondly, we visited the famous Persian poet Hafez’s tomb. Surrounding the tomb lay a huge garden and people come here to show their respect, relax or maybe go on a date.
Next stop, Nasir-ol-molk Mosque – yet another one of all these beautifully patterned mosques found in this country. Except the beautiful exterior there is this one room here where the colored windows create gorgeous patterns on the floor as the sun shines in, which is particularly popular among visitors. Some photos from here that you can find on Google are outstanding, but we realized that the mosque needs to be closed to be able to take such photos.
We also visited the Shah Cheragh Mosque, which turned out to be a tricky one. Firstly, we needed to borrow additional clothing to cover us further. The mosque is used more actively by believers than other mosques we have visited, and then apparently our clothing were not enough (although we were already fully covered). Secondly, we had to wait for a guide from ”International Affairs”, as we were not allowed to go in on our own. It turned out there is only one guide from this department, so it took quite a while before she arrived. While we waited, a woman completely covered in black, came up to us and started pulling on the hoods of our borrowed robes, urging us to take them on. Shaho protested and told her that it must be fine without, since we were let in, and after a while she reluctantly gave in. The hassle to get in was worth it, however, because when we finally got in the mosque was very nice. The men’s section, which we got to visit since Shaho was with us, was all glittering and shimmering. The crystal chandelier in the photos below is made of real gold and on the walls are beautifully assembled mirror glass pieces.
The botanical garden, Eram Garden, then became our final visit of the day. This is one of Iran’s most visited gardens and it was truly an oasis in the middle of the city.
When we came back to the hotel, we finally had our first bath on this trip. In a country where women must be covered at all times and where women and men are not allowed to go swimming together, we have not been able to do that before. Luckily our hotel had two separated pool areas so all three of us could go for a swim at the same time :). Obviously we had to swim with bathing caps on (we took a photo but assume it is too ”naked” to publish here) and our robes had hoods on so we still could cover our hair to and from the pool area.
Vi har besökt de världsarvslistade forntida städerna Pasargad och Persepolis, som ligger ganska nära varandra i provinsen Fars i Iran. Pasargad uppfördes på uppdrag av Kyros II år 546 f.Kr. och förblev huvudstad i det Persiska riket tills Dareios I istället uppförde Persepolis år 521 f.Kr.
Pasargad
Här finns verkligen bara smått urskiljbara ruiner kvar. Vid varje byggnad står en skylt med hur det förmodligen såg ut på tiden då staden var en stad men det är väldigt svårt att föreställa sig, om man säger så.. Vid en av lämningarna bjöds åtminstone en fantastisk utsikt. Den lilla promenad och klättring som behövdes för att komma dit avskräckte alla andra besökare, så vi fick vara där alldeles ensamma. Mannen som körde oss mellan de andra lämningarna berättade att han förr hade tipsat turister om att det var jättevackert att gå upp på just denna, men att någon turist då hade klagat hos receptionen att det inte alls var så vackert, så nu fick han inte tipsa längre. Trist! Enligt oss var utsikten det bästa med hela besöket.
Persepolis
Vid Persepolis, som var Irans första världsarv, finns betydligt mer bevarat även om det också här är bara ruiner. Vi tog hjälp av en audio guide när vi var här, för att förstå oss på stenbumlingarna bättre, och visst blir det mer intressant på en gång. Staden byggdes alltså som ny huvudstad i det Persiska riket, efter Pasargad, och byggandet pågick i mer än två århundraden. När perserriket erövrades förstördes dock staden av Alexander den Store, och endast ruiner blev kvar.
In English:
We have visited the two ancient cities of Pasargade and Persepolis, both listed as World Heritage sites, which are located quite close to each other in the Fars Province in Iran. Pasargad was built on behalf of Cyrus II in 546 BC and remained the capital of the Persian Empire until Dareios I built Persepolis instead, in 521 BC.
Pasargad
There are really only small, indistinguishable ruins here. At each building there is a sign describing what it probably looked like at the time when the city was in use, but it is very difficult to imagine, if we say so.. At least one of the remains offered a fantastic view. The short walk and climbing needed to get there deterred all other visitors, so we had the place all to ourselves. The man who drove us between the other remains told us that he used to advice tourists to go up this specific remain to see the view, but apparently one tourist had not liked it and had complained at the reception, so now he could not tell visitors to go there anymore. Such a petty! According to us the view was the best part of the site.
Persepolis
At Persepolis, which was Iran’s first UNESCO World Heritage site, you can see a lot more, although there are only ruins here as well. We had an audio guide here, to try to understand the place better, and it really gets so much more interesting at once. The city was built, as mentioned above, as a new capital in the Persian Empire after Pasargad, and the construction went on for more than two decades. When the Persian Empire was defeated, the city was destroyed by Alexander the Great and only ruins were left.
Isfahan (eller Esfahan) är en stad vi båda fattat tycke för. Inte för att vi riktigt kan sätta fingret på varför, men den känns kanske mysigare än Tehran och definitivt mer inbjudande än Kashan var, åtminstone utåt sett.
I kanske 28 graders värme har vi gjort stan. Vi började med lite shopping i Qeysarie Bazaar – en mycket trevligare bazaar än den i både Tehran och Kashan. Vi köpte scarves (det får man inte för många av här) och lite presenter hem till nära och kära. Dessutom fick vi några presenter med oss härifrån också, av både Shaho och Elena. Elena är, håll i er nu, Vickans brors frus kusin (puh!) som bor här, som vi träffade kvällen innan då Vickans brors frus mamma (puh!) bjöd oss och några vänner på middag när vi ankom sent från Kashan.
Efter shoppingen gick vi in och tittade i det 48 meter höga Ali Qapu-palatset. Palatset ligger på den västra sidan av det UNESCO-listade Nash-e Jahan-torget, vilket var världens största torg före byggnationen av Himmelska Fridens torg i Peking.
Vi besökte även Shahmoskén, eller Imammoskén som den benämns efter revolutionen 1979, på torgets södra ände. Den här moskén anses vara en av de vackraste moskéerna i världen och är även den registrerad som ett UNESCO världsarv.
Allahverdi Khans bro blev sedan vårt sista besök för dagen, innan middag på Shandiz Restaurant som låg uppe i sluttningen på ett berg. Dagens kebab (det blir väldigt mycket kebab till middag här..) intogs med andra ord med vacker utsikt över ett kvällsupplyst Isfahan.
In English:
We have both come to like Isfahan. We are not quite sure why, but maybe it feels cozier than Tehran and definitely more inviting than Kashan, at least from what the eye first could see.
In maybe 28 degrees we have been around town together with Elena. Elena is, watch it now, Vickan’s brother’s wife’s cousin (puh!) who lives in Isfahan, and who offered us to be our guide. We met here when Vickan’s brother’s wife’s mom (puh!) took us for dinner when we arrived in Isfahan the night before. Elena can barely speak any English but since we have Shaho, who can interpret both ways, the day turned out great.
We started with some shopping in Qeysarie Bazaar, where we bought scarves (you cannot have to many of them here..) and some gifts to bring back home. We visited the 48 meters high Ali Qapu Palace which lays on the UNESCO listed Nash-e Jahan Square, which was the biggest square in the world until Tiananmen Square was built in Beijing. We also visited the Shah Mosque, or the Imam Mosque as it was renamed after the revolution in 1979. This mosque is said to be one of the most beautiful mosques in the world and this too, is registered as an UNESCO World Heritage site.
Our last stop in Isfahan was the Allahverdi Khan Bridge, before we headed for dinner at Shandiz Restaurant. The restaurant is located high on a mountain so our dinner, kebab as usual, was served with stunning views of a night lit Isfahan.
Det kanske inte har framgått tydligt tidigare men på den här resan genom Iran har vi egen bil. Roadtrip it is! 🙂 Shahos pappa har varit så snäll och lånat oss hans bil, så vi bestämmer helt själva när och var vi vill förflytta oss och kan ta pauser eller avstickare om vi behöver och vill det. Såå skönt!
Just en sådan paus var till exempel detta. Naturen här bjuder tidvis på storslagna berg som reser sig efter vägen, och lagom till solnedgången hittade vi det perfekta stället att stanna på för att ta lite fina bilder.
In English:
Maybe it have not become apparent before, but on this trip through Iran we have our own car. Roadtrip it is! 🙂 Shaho’s dad has been so kind and lent us his car, so we can decide totally on our own when and where we want to go and take breaks whenever we need to. It is perfect!
These photos are from just such a break. The nature here occasionally offers magnificent mountains rising right next to the road and just before sunset we found this perfect place to stop at, to take some nice photos.
På väg mellan Tehran och Isfahan, där vi befinner oss nu, ligger staden Kashan – en lågt bebyggd stad med cirka 400 000 invånare. Vid en första anblick ser den inte mycket ut för världen. Här är nästan alla husen i omålad lera, väldigt sparsmakade och huvudsakligen endast en våning höga. Intrycket är nästan lite kusligt, likt på filmer från Mellanöstern när bilar kör vansinnigt snabbt på ytterst smala vägar mellan hus som ser nästan ödsliga ut. Efter vår dag här upptäckte vi dock att bakom fasaderna döljer sig något helt annat..
Vårt hotell, Morshedi House Boutique Hotel, för det första. Bakom den väldigt oansenliga dörren i den smala gränden, döljde sig en riktig oas – ett familjeägt litet hotell med charmiga rum runt en damm med porlande vatten, omringad av granatäppelträd under den blå himlen.
Restaurangen Abbasi Traditional Restaurant för det andra. När vi kom ner för alla trappor öppnade ett stort rum upp sig med jättehögt i tak, en liten damm i mitten och så de klassiska persiska bordsplatserna där man sitter på mattor och äter.
Även de historiska byggnader som vi besökte, som till exempel Sultan Amir Ahmad Bathhouse och Borujerdiha House, som byggdes för över 150 år sedan, överraskade oss. Från gatan – inte särskilt imponerande. Inifrån – betydligt mer häpnadsväckande. Vi besökte även den historiska persiska trädgården Fin Garden, och Niasar Waterfall, lite utanför Kashan.
In English:
On the road between Tehran and Isfahan, where we are now, is the city of Kashan – a low-rise city with about 400 000 inhabitants. At first glance, it does not look like much. Here almost all the houses are made of unpainted clay, very clean and mainly only one floor high. The impression is almost a bit creepy, similar to films from the Middle East when there are car chases on extremely narrow roads between houses that look almost desolate. After our day here, however, we discovered that behind the facades is something completely different..
Firstly, our hotel, Morshedi House Boutique Hotel. Behind the very inconspicuous door in the narrow alleyway, hid a real oasis – a little family-run hotel with charming rooms around a pond of rippling water, surrounded by pomegranate trees under the blu sky. Secondly, Abbasi Traditional Restaurant. When we came down all the stairs, a large room opened up with high ceilings, a small pond in the middle and traditional Persian ”tables” where you sit on carpets and eat.
Also the historical buildings we visited, such as Sultan Amir Ahmad Bathhouse and Borujerdiha House, which was built over 150 years ago, surprised us. From the street – not very impressive. From the inside – significantly more so. We also visited the historic Persian garden Fin Garden, and Niasar Waterfall, just outside Kashan.
Dag två i Tehran började vi med ett besök vid Golestan Palace. Oj vilket fint ställe! Palatset är det före detta kungliga palatset under Qajardynastin och är, förutom ett av Tehrans äldsta monument, även ett UNESCO världsarv. Här strosade vi runt en bra stund och hittade den ena perfekta fotoplatsen efter den andra.
När det började falla några doppar regn promenerade vi över till Reza Great Bazaar, där Vickan shoppade lite och där vi käkade lunch. Vi gick förmodligen inte igenom ens hälften av basaren så klart under vår tid här (så vi missade säkert en massa), men ärligt talat kändes det som att vi har sett bättre basarer. Utbudet bestod mest av plastsaker och tyger kändes det som. Ja ja, det är kul att ha varit där hursom. Innan vi åkte tillbaka till hotellet för lite vila och uppladdning inför kvällen, åkte vi till en frukt- och nötbutik och kittade oss med en massa godsaker. Shaho känner någon där så när vi lämnade butiken var vi nästintill mätta av all provsmakning.
När kvällen kom åkte vi sedan iväg till Shahos moster på middag. Shaho hade ännu inte sett hennes och hennes mans nya lägenhet, och lite släktingar ville så klart passa på att träffa honom när han var i stan, så det passade ju ypperligt. Oj vad väl vi blev omhändertagna – av kusiner, tremänningar och mostern då så klart :). Shahos ena tremänning, som hoppas på att få studera i Kanada nästa år, passade på att fråga oss en massa frågor om allt mellan himmel och jord, och vi fick se jättevackra handvävda mattor från olika regioner i Iran som Shahos kusin hade med sig. Till middag bjöds rejält med mat, allt typiskt persiskt som lamm, kyckling och ris i olika varianter, och vi serverades godsaker, te och frukt i massor. Shaho berättade på vägen tillbaka till hotellet att de sagt till honom flera gånger att säga åt oss att ta mer. De tyckte tydligen att vi åt lite dåligt men vi var rejält mätta när vi åkte därifrån.
Som många av er säkert vet, och som synts på bilderna hittills, så måste kvinnor bära slöja i Iran. De måste dessutom bära långbyxor/långklänning, ha ärmar som täcker överarmarna och inte framhäva sin figur i tajta kläder. Detta är dock något som många frångår i hemmets trygga vrå, och precis så var det på middagen. Kvinnorna hade jeans och vanliga blusar/t-shirts, och ingen sjal. Självklart hakade vi på!
In English:
We started our second day in Tehran with a visit at Golestan Palace. Wow, what a pretty place! The Palace is the former royal Qajar complex in Tehran and, besides it is one of the oldest historic monuments in the city, it is also one of world heritage status. We spent quite some time here since we found so many nice places for taking photos at.
When it started raining a little we walked over to the Reza Great Bazaar, where Vickan did some shopping and where we had lunch. We did not go through the whole bazaar, for sure, but from what we saw we must say we have seen better bazaars elsewhere. Before we drove back to the hotel for some rest and to get ready for dinner, we went to a fruit and nut store as well. Shaho knows someone there so when we left the store we were almost full from all the tasting.
In the evening we went to Shaho’s aunt for dinner. Shaho had not yet seen her and her husband’s new apartment, and some relatives obviously wanted to meet him while he was in town. We got so well taken care of and for dinner there was plenty of food, everything typically Persian like lamb, chicken and rice in different varieties. We were served goodies, teas and fruits in plenty as well. On our way back to the hotel, Shaho told us that they had asked him several times to tell us to eat more. They apparently thought we were eating a little too little, but we were really full when we left.
As many of you probably know, and as seen in the photos so far, women must wear a veil in Iran. In addition, they must wear full length pants/dresses, have sleeves that cover the upper arms and not wear tight clothes that emphasize their figure. However, this is something that many do not care about in the safe of their homes. As you can see the women wore jeans and regular blouses, and no veil. Of course we did not either then.